- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 14 (1894) /
56

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grafera dem samt göra några vinkelmätningar. För detta ändamål
steg jag upp p& en tämligen stor skrufis, och jag hade just uppställt
mina apparater, då en stor del af den öfver vattnet liggande delen af
isen instörtade. Till all lycka aflastades de lossnade partierna på den
under vattnet långt utskjutande isfoten, i annat fall hade sannolikt
hela isstycket kantrat, hvilket kanske kunde hafva blifvit ödesdigert
för oss. Isen kom nu endast i en häftig gungning och ändrade sitt
jämnviktsläge med några tiotal grader. Mina roddare blefvo
emellertid mycket uppskrämda och ropade åt mig att hoppa i båten, men då
jag ej ville lemna mina apparater i sticket, bad jag dem i stället ro
undan ett stycke. Som någon ny katastrof kunde väntas, packade
jag dock skyndsamligen ihop, embarkerade och rodde till ett i
närheten liggande jämnare isfält, från hvilket utsikten emellertid var
betydligt mindre. De oregelbundna, hopskrufvade isarna kunna vid
denna årstid, då issmältningen så långt framskridit, vara ganska
farliga såväl för mindre, som för större farkoster.

Den 5 aug. styrde vi åter norrut mot Stans Foreland. Härunder
fingo vi sikte på en jakt, som hade flagga hissad på toppen. Hvad
kunde det betyda? Det var bekant, att många skeppare bruka på
detta sätt signalera efter andra fartyg, då de fått i sikte mera fångst
än de själfva tro sig kunna taga hand om. Hvilken anledning kunde
det väl vara annat än en dylik? Och i så fall vore det sannolikt
någon stor hvalro8shjord, ty hvalrossarna tycka om att lefva i stora
sällskap. Stämningen började blifva synnerligen animerad, och ju
närmare vi nalkades det främmande fartyget, hvilket numera igenkändes
såsom »Avance», skepparen Stenersen, desto tydligare tyckte sig
manskapet höra »hvalros8mål», d. v. s. hvalrossarnas egendomliga läte. »Tänk
om vi kom bort i hvalrossen och finge slå en femti stycken, så kunde
vi sedan resa hem direktl» Några djur sågos dock ej. Stor blef
emellertid förbluffningen, då vi anlände till »Avance» och på Johannesens
fråga »ser ni hvalross?» Stenersen svarade — »nej, vi ha Geburtsdag!»
Åtskilliga af besättningen skyndade sig genast att betäcka återtåget
genom att afgi^va heliga försäkringar, att de egentligen aldrig hade
trott på den där hvalrosshjorden. Stenersen å sin sida afgaf nöjaktiga
förklaringar, hvarför han ej hissat flaggan på gaffeln utan på masten.
Han kom sedan ombord till oss. Han berättade, att han och de
fartyg vi träffat i Langesund kvarlegat på norska kusten ända till den
14 juni. Sin bästa fångst hade han fått utanför Hornsund, hvilket
är anmärkningsvärdt, då fångsten på Spetsbergens vestkust i allmänhet
brukar vara klen. Angående Östkusten meddelade han, att densamma
ej vore så svårtillgänglig, som man af kartorna skulle tro, samt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1894/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free