Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kalabarfloden hafva bildat det vidsträckta deltat nordvest om berget;
Mungo, Wuri, Lungasi, några mindre vattendrag, som utfalla i Donga,
samt Sannagaflodens mynningsarm Kva-Kva utgöra Kamerunbäckenets
estuarium. De bredare kanalerna, som genomdraga dessa sumpmarker,
angifvas & kartan; det invecklade nätverk, som bildas af de smalare
vattendragen, har däremot ej kunnat inläggas. En stor del af de
senare äro svåra att befara äfven med en liten kanot och ännu svårare
att säkert kartlägga. *
Trakten norr om Kamerunberget är ett högland. Den ena raden
af toppar aflöser den andra, den ena bergskammen höjer sig öfver den
andra. Sydligast ligga Balluebergen, hvilkas hufvudriktning är från
NV till SO. Den höjd, hvartill de uppstiga, är icke säkert känd;
antagligen nå de ej öfver 800—900 m. Längre norr ut höjer sig
Rumpi-berget, hvars högsta parti är att söka ungefar vid 5° 5’ n. br. och
9° 18’ ö. 1. Här torna höjderna upp sig till omkring 1,500 m eller
mera och bilda källområdet för de viktigare vattendragen inom norra
Kamerunlandet. Någon synnerligen skarp gräns finnes knappast mellan
Ballue- och Rumpiberget; snarare äro de att anse som de högsta
delarna af den mellan floderna Mungo, Ndian, Massake, och Meme
belägna bergstrakten.
Kamerunberget, väl begränsadt på sin norra sida af Memes, på
sin östra af Mungos floddal, höjer sig, som nämnts, till 4,000 m. De
lägre, till omkring 2,000 m höjd urskogklädda sluttningarna förete
ingen starkare lutning; däremot blir denna ofvan skogsgränsen, mellan
2,000 och 3,000 m, högst betydlig. Ofvan 3,000 meterskurvan fram till
Mongo-ma-Lobas (hufvudkraterns) fot lärer stigningen vara obetydlig.
Ingenstädes har jag funuit lutningen i stort sedt hos Kamerunbergets
sluttningar öfverstiga 30°.
Ett betydligt antal kratrar förekomma på bergets högsta delar
liksom på dess vestra sida. Däremot synas sådana saknas eller ock
vara ganska sällsynta på sydöstra och östra sluttningen. Någon
kartläggning af dessa kratrar har ej företagits. Från bafvet förefalla en
del af dem vara kringströdda utan ordning eller inbördes samband;
andra ligga däremot i rader, antagligen på radierande sprickor och
vanligen på kammen af basaltåsar. Några af de bäst utpräglade
krater-linierna synas gå i riktning mot Fernando Po.
Den största af dessa Kamerunbergets kratrar är onekligen den i
kustens närhet belägna, 1,774 m höga i>lilla Kamerunpiken». Dess
vestra sida är i hög grad sönderskuren af talrika, djupa erosionsdalar.
Med möda kan man här arbeta sig upp till en höjd af 1,000 m; där
ofvan vidtaga genom förklyftning och ras bildade lodräta väggar. Åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
