Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Bea och grässlätterna ofvan skogsgränsen på Kamerunberget.
Den förste europé, som på Kamerunberget nådde upp till
ansenligare höjd, var den tyske botanisten G. Mann, som med outtröttlig
energi gång efter annan företog bergbestigningar. I december 1861
lemnade han Viktoria, uppsteg öfver Mapanja till den efter honom ’
uppkallade »Mann’s springa vid skogsgränsen och nådde toppen af en
af de största kratrarna, Mount Helen, hvarefter han återvände till
Mapanja. Här förenade han sig med konsul Burton, den spanske
domaren Calvo och missionären Saker; i slutet af december bröt
sällskapet upp, nådde toppen af Mount Helen och i början af januari
högsta piken, Mount Albert, infödingarnas Mongoma Loba. Under
nedstigandet insjuknade Mann och måste återvända till Viktoria. I
slutet af januari befann han sig åter på väg uppåt, besteg nu Mount
Victoria och Mount Hooker och för andra gången Mount Albert. I
november 1862 företog han sin tredje expedition till berget och
uppsteg åter tvenne gånger på högsta piken. Sedermera har
Mongo-ma-Lobas topp besökts af missionärerna Comber, Grenfell och Thomson,
den engelske forskningsresanden H. H. Johnston, den för sina resor i
Adamaua bekante R. Flegel, den tyske tidningsmannen H. Zöller,
Rogozinski, Knutson och Ljungstedt. Ansenligare höjder hafva
uppnåtts af G. Valdau, doktor Preuss ocl\ doktor Jungner.
Alla hittills företagna uppstigningar på Kamerunberget hafva
utgått från Viktoria. De flesta hafva föredragit den något kortare vägen
öfver Bonjongo, Mapanja och Manns spring, få den något längre
öfver Boana och Bea.1 På grund af en vid tiden för min resa ännu
ej afslutad palaver mellan firman Knutson, Valdau & Heilborn och
Bonjongofolket ansågs den förra vägen icke fullt säker. Försiktigheten
bjöd mig därför att välja den senare.
Den 7 juli anlände jag sjöledes från Bibundi till Viktoria, hvarest
jag ämnade förhyra bärare och tolk för bergvandringen. Af
Bezirks-amtmannen därstädes, d:r Krabbes, rönte jag det största
tillmötesgående, och då han erfor min önskan att snarast möjligt komma upp
på berget, framställde han ett förelag, som i någon mån ändrade mina
förutvarande planer. D:r Jungner, som någon tid uppehållit sig i Bea,
önskade återvända till kusten och hade därför begärt att få upp till sig
tio bärare från Viktoria; dessa voro nu förhyrda och färdiga att samma
dag begifva sig af. D:r Krabbes föreslog mig nu att begagna dem för
transporten af min utrustning till det blifvande hufvudkvarteret i Bea
Förelaget var så till vida lockande, som jag för mindre kostnad än
1 I juli 1892 uppsteg jag p& bergets vestra sida till Bomaca (f>70 m.) och där
ifrån utan minsta svårighet till omkring 1,200 m. Antagligen skall man från
Bomana lått nog kunna uppnå skogsgränsen och bestiga berget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
