Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under de återstående timmarna af dagen ströfvade jag omkring i
närheten. I ifvem att snart komma ut, begick jag den oförsiktigheten
att ej utbyta mina genom våta kläder mot torra, och detta var
antagligen en medverkande orsak till den feber, som gjorde ett par dagar
af min dyrbara tid värdelösa. När jag i skymningen återvände, kände
jag mig rätt illamående, och en undersökning af kroppstemperaturen
visade, att jag hade stark feber. Följande dag medförde ingen
förbättring. Med hvilken otålighet jag afvaktade feberns aftagande, kan
man lätt tänka sig. Gång efter annan mätte jag kroppstemperaturen,
men den höll sig envist på samma höjd. Dagen därpå kände jag mig
dock bättre, kroppstemperaturen började stadigt sjunka, frampå
eftermiddagen hade den nedgått till sitt normala värde, och jag vågade
mig nu ut på en liten tur i dalen. Tredje dagen, den sista jag kunde
kvarstanna på berget, kände jag mig fullt återstäld och kryare än på
lång tid. Dagen bröt in med strålande solsken. I förhoppning att
få se åtminstone en skymt af det nedanför liggande landskapet gick
jng upp på sluttningen ofvanför dalen, men hoppet slog alldeles fel.
Några hundra meter nedanför utbredde sig tät dimma så långt blicken
kunde nå, glänsande hvit i det klara solskenet. Icke den minsta
gröna fläck stack fram ur detta, som det tycktes, ändlösa töcken. Den
kalla luftström, som under nätterna sjunker ned utefter
Kamerun-bergets sluttningar, hade ryckt dimmorna med sig, och nattetid och
en del af morgonen låg hela den Öfre delen af berget fullständigt
af-slöjad. Då jag insåg att det härliga väder, som rådde för tillfallet,
icke kunde länge fortfara, måste jag, för att uppnå någon betydligare
höjd, väl bruka tiden. Med två bärare bröt jag oförtöfvadt upp; den
tredje kvarlemnades som vakt. Lufttemperaturen var nu, kl. 7,so f. m.,
9,/ C.
Så snart bergssluttningarna hunnit i någon mån uppvärmas,
ändrade luftströmmen riktning och steg uppåt, sopande dimman med sig.
Den kom oss närmare och närmare, nådde oss slutligen, till en början
gles och så att säga klumpvis, men vältrade snart fram i täta, väldiga
massor. Så vidtog ett bitande duggregn, som öfvergick till kalla
störtskurar, hvilka envist höllo i nära nog under hela uppstigandet. Endast
några få gånger bröt solskenet för en kort stund igenom.
Kl. 11 på förmiddagen hade jag uppnått en punkt, hvarest
markens lutningsförhållanden ganska hastigt ändrades. Stigningen, som
hittills varit rätt betydlig, aftog nu raskt, och efter hvad man sagt
mig skulle ganska jämn och föga sluttande mark nu leda fram till
stora pikens fot, dit jag ämnade mig. Aneroidbarometern aflåstes.
En i hast utförd approximativ beräkning utvisade, att jag befann mig
något mer än 3,000 m öfver hafvet. Stora piken, Mongo-ma-Loba,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
