Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde naturligtvis ej ses, d& hela trakten var insvept i dimma, men
jag visste ungefärligen, hvar jag hade att söka den. Lyckades det mig
att nå fram till dess fot, så återstod dock svårigheten att hitta tillbaka
till grottorna, och detta skulle säkert blifva vanskligt nog under den
rådande dimman. Medan jag Öfvervägde dessa svårigheter, hunno
bärarne upp mig, och det medtagna tillstånd, hvari de befunno sig,
bestämde mig att vända om. Dels af den låga temperaturen, 11,4° C,
dels af de kalla störtregnen voro de alldeles utkylda och skälfde som
om de haft frossa. Deras kostym, ett tunnt höftkläde, var ett så godt
som värdelöst skydd mot kylan. Träffade någon olycka dem, och
detta skulle sannolikt blifva följden, om vi fortsatte och hade oturen
att gå vilse, så kunde jag ej undvika att få en obehaglig och dyrbar
palaver på halsen. Jag beslöt därför, som nämnts, att vända om. Jag
fick nu tid att omsorgsfullare granska mossvegetationen och fann, att
många släkten tillhörande nordens mossfiora här voro representerade,
ehuru af andra, till större delen för vetenskapen nya arter. Ju högre
jag uppsteg, desto större visade sig öfverensstämmelsen med den
tempererade zonens mossvegetation. Tidigt på eftermiddagen återkom jag
till grottorna, märkbart stärkt af den friska bergsluften.
En Öfverraskning och därtill en ganska obehaglig väntade mig nu.
Mina bärare meddelade mig nämligen i ömklig ton och med de mest
vältaliga gester, att deras mat tagit slut, och pekande på sina insjunkna
magar, som de för tillfallet drogo in så mycket som möjligt, sökte de
göra begripligt för mig, huru tomma och utsvultna de kände sig; de
slutade med att förklara, att vi ofördröjligen måste återvända till Bea.
Pekande utåt horisonten, antydde de, att solen lutade mot sin
nedgång och att alltså ingen tid vore att förlora. Men här kunde och
ville jag ej gifva vika. Alla öfvertalningsförsök att kvarstanna till
följande dag voro fruktlösa, och mina löften om ökad betalning
medförde ej önskad verkan; hungern var denna gång vältaligare än
penningen, för hvilken negern vanligen brukar vara mycket känslig.
Tvenne af bärarne togo också sina bärställ och traskade i väg, under
det att den tredje gjorde sig i ordning att följa dem. Ett raskt beslut
måste fattas. Jag ropade tillbaka de redan aftågade bärarne, gjorde i
hast af det, som redan var insamladt, och allt som kunde undvaras
i ordning två bördor och afskedade de båda karlarne, med hvilka
jag sände ett meddelande till d:r Preuss, bad honom taga hand om
bördorna och underrättade honom om att jag följande dag vore att
åter-vänta. Den tredje mannen fick återstoden af min proviant, en half
dosa corned beef och en portion ris, hvilket förmådde honom att stanna.
På så sätt vann jag återstoden af dagen och ett par timmar följande
morgon för fortsatta iakttagelser och samlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
