Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strax efter skymningen sänkte sig som vanligt luftströmmen nedåt,
ryckande dimman med sig. Det klarnade mer och mer, och slutligen
låg hela öfre delen af berget afslöjad, belyst af det klaraste mån*
sken. Jag gick upp på den öppna grässlätten ofvanför dalen, men
icke heller nu kunde jag upptäcka en skymt af landskapet nedanför.
Här uppe kunde icke ett ljud förnimmas. Det var formligen
dödstyst. Hvilken kontrast till den mångstämmiga konsert, som
ljuder natten igenom i kusttrakterna och låglandets urskogar!
I dagningen följande morgon var jag på benen och gjorde en kort
vandring uppåt dalen. Bördorna, en duktig åt bäraren, en mindre åt
mig, ställdes därefter i ordning. Jag var nu angelägen att snart biyta
upp, för att hinna så långt ner som möjlig, innan dimman började
höja sig. Knappt hunna halfvägs ned till skogsgränsen, kommo vi in
i de första, tunna molnbankarna, och kort därefter mötte vi Bea-män,
som ämnade sig upp på antilopjakt. Det gick nu raskt utför, och
kort före kl. 1 voro vi nere vid missionsstationen. Doktor Preuss
väntade mig, och gästfri och älskvärd som vanligt lät han ställa i
ordning frukost, som efter den klena diet jag på sistone fört, smakade
förträffligt.
Min ursprungliga plan hade varit att från Bea upprepade gånger
besöka grässlätterna. Denna första uppstigning hade emellertid visat,
med hvilka betydande svårigheter färder uppåt berget under regntiden
voro förbundna och att utbytet däraf icke blef fullt det väntade. Jag
öfvergaf därför tanken på ännu en eller flere uppstigningar och
bestämde mig för att till torrtiden uppskjuta en fortsatt undersökning
af bergets högre delar med Bomana som utgångspunkt, som från min
hufvudstation Bibundi låg vida bekvämare till än Bea.
Ingenting kvarhöll mig numera i Bea. Det var därför af vikt
att snarast möjligt återvända till Bibundi, för att i ro och lugn få
konservera de hopbragta mossorna — fanerogamerna voro naturligtvis
redan spritlagda. För sista gången betalade jag alltså tribut till
Ro-tonga, min husvärd, en visserligen ytterst sniken, men för öfrigt
jämförelsevis hygglig karl, som ansågs vara en bit bättre än de öfriga.
Han var en kraftig man och såg ut att kunna trotsa ännu många
regntider, och föga anade jag, då jag skildes från honom, att hans
ande kort därefter, enligt negerns föreställning, skulle irra omkring i
de mörka skogarna. Han bröt sig sedermera, då d:r Preuss
tillfälligtvis var frånvarande, in på missionsstationen och stal medicinlådan.
Men då han ville pröfva de underbara verkningarna af den hvite
manmens medicin, råkade han olyckligtvis att välja ett giftigt läkemedel
och strök med på kuppen.
För återmarschen till Viktoria kunde jag ej få bärare i byn och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
