Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marschlinie, som utgjorde ett af målen för min resa. Alltså framåt
utan dröjsmål! Trakten blef snart ytterst oländig. Vi började
nedstiga utför Rumpi-bergets sluttning mot sydvest. Vi arbetade oss ned
för den ena branta, trappstegslika afsatsen efter den andra; det var
icke småsaker, som bär mötte oss; i den värsta sänkte vi oss hastigt
icke mindre än 150 m.
Fram på eftermiddagen uppnådde vi Molonga, och ännu återstod
omkring tre timmar af dagen. Det var en fatal händelse. Hur
tacksam skulle jag ej hafva varit att få egna en enda timme åt
undersökning af den af mossor dignande skogen! Och så visade det sig,
att jag lugnt kunde offrat tre däråt. Det var i sanning hårdt, men
stod icke nu att hjälpa. Vägsträckan mellan Jumbo och Molonga
hade varit öfverskattad, och jag hade begått det felet att icke tänka
på denna sannolika möjlighet. För att få något gagn af den
återstående delen af dagen bröt jag upp till nästa by trots mina bärares
protester och klagan öfver trötthet, som helt visst icke var låtsad. Som
vanligt fingo bärarna snart försprång, ty iakttagelserna öfver väglängd
och vågriktning hindrade mig att hålla jämna steg med dem. Ännu
i solnedgången hade jag ej funnit några tecken till, att vi närmade
oss en bebyggd plats. Jag började frukta, att jag möjligen kommit
in på en afväg. Marken var alltför torr och hård, för att bärarnas
fotter skulle kunnat göra märken däri, och några spår sågo vi också
ej till. Tolken och jag hojtade allt hvad vi förmådde, men utan
minsta ljud till svar. Skymningen började inbryta, och det såg
ut, som om jag snart skulle få trefva mig fram i den tropiska nattens
djupa mörker. Från föregående resor hade jag en sorglig erfarenhet
af hvad det ville säga, och här gällde det därför att raska på af alla
krafter. Uppkommen på en liten höjd fick jag till min glädje höra
bärarna sjunga långt nedanför. Raskt skyndade jag utför, och några
minuter senare tågade vi, jag som vanligt i spetsen, in i byn
Ndjia-Nni. Det var då så godt som nedmörkt. Vi hade tillryggalagt 23
km och i betraktande af den ytterst oländiga terrängen gjort en för
afrikanska förhållanden ovanligt lång dagsmarsch.
Så väl Molonga som Ndjia-Nni voro små byar, mfen vackert
belägna på randen af djupa dalar, som man med blicken kunde följa
långt bort. Dessa föreföllo intressanta och inbjudande, och gerna skulle
jag velat tränga ned till deras botten, men ty värr gafs det ej tid
därtill.
Följande morgon bröto vi upp, för att nå Itoki, och vid
middagstiden hunno vi dit. Det bar så bra till, att hr E. Bovallius några
timmar förut anländt, för att inspektera faktoriet, och jag kunde nu
direkt till honom öfverlemna Valdaus order. Dessutom erbjöd sig nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
