Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af en anvisning pä faktoriet vid Itoki, ty mitt förråd af varor var na
så hopsmält, att det ej tålde vid någon dj npare åderlåtning. Det
vatt-nådes i munnen på mina bärare vid tanken på de läckra köttstyckena»
men jag bade viktigare saker att tänka på än festmåltider. Mina män
fingo dock löftet, att om de förböllo sig väl under den återstående
delen af resan, skulle de få slakta geten vid ankomsten till Itoki och
smörja kråset af hjärtans lust. Plantaner och koko var det för
tillfället ondt om, och först efter en razzia i hyddorna kunde det för
tvenne måltider nödiga antalet hopbringas. Resten af dagen egnade
jag åt undersökning af vegetationen. Det var en verklig njutning att
8trÖfva omkring i trakten, som erbjöd en rätt stor likhet med
gräsmarkerna uppe på Kamerunberget, och jag lönades också med många
nya växtfynd.
Från början hade det varit min afsikt att från Jumbo göra en
afstickare till det längre öster ut och högre belägna
Bakundu-ba-Bak-kua, men mitt hopsmälta förråd af bytesvaror tillät inga vidare
utflykter. Nu ville jag gerna kvarhålla mig ytterligare en eller ett par
dagar i byn, och mitt löfte till Valdau att snarast möjligt skaffa
meddelande till faktoriet vid Itoki om att båt ofördröjligen skulle sändas
upp till Ndian, för att vara honom till mötes där, behöfde ej numera
påskynda min marsch, då jag alltid i Jumbo kunde få en budbärare fot
Valdaus order. Men en svårighet, för hvilken det ej fanns någon bot»
var den för tillfället rådande bristen på lifsmedel, det vill säga
plantaner och koko, de viktigaste näringsmedlen i dessa trakter. Slaktdjur
fanns det väl att få, men hvem hade råd att låta bärarna frossa på
bara kött? Jag beslöt därför att utan dröjsmål tåga vidare till Itoki,
och emedan jag visste, att vi följande dag skulle få en lång
dagsmarsch, lät jag på aftonen göra allt klart till afiärd. Det var betydligt
kallt här uppe, och ett par timmar före dagningen vaknade jag af
kylan. I soluppgången tågade vi af; temperaturen visade då + 15°,
och det kändes rätt bistert. Vägvisaren hade hand om geten, som än
släpades med, än bars, allt efter som omständigheterna fordrade.
Ett stycke på andra sidan Jumbo kommo vi in i en urskog af
högst egendomligt utseende. Träden stodo tätt, voro i allmänhet
jämförelsevis låga och 8mal8tammiga; sådana jättar, som vanligen bilda
urskogen, funnos icke. Men det mest säregna var, att träden så att
säga från topp till tå voro betäckta af gulglänsande, långt utdragna
mossor. Det såg ut, som om skogen varit höljd i pelsverk. Det var
smärtsamt att nödgas afstå från en granskning af denna intressanta
vegetation. Det var nödvändigt att skynda framåt af alla krafter, om
vi skulle hinna fram till vårt bestämda nattkvarter, och jag hade ingen
tid att förlora, om jag skulle hinna slutföra den kartläggning af min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
