Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historiska kampen om tillvaron, medverkat till differentieringen af det
ursprungligen homogena menskliga grundanlaget. Turkars och
mongolers, tibetaners m. fl. frän alla sidor framhållna förkärlek för
väder-lekstrolldom måste därför helt visst till en del tillskrifvas de
fysikaliska förhållandena vid deras sedan forntiden innehafda boplatser i
Central-Asiens öknar och stepper. Framför allt är det den tröstlösa
torkan inom stora delar af detta område, som drifver de för sina
hjordar bekymrade invånarna till dagliga böner och till användande af
alla till buds stående öfvernaturliga medel i kampen mot
elementarandarna. Enligt kinesiska skriftställare blef en synnerligen dum och
rå Hunn-nation, som bodde i kungariket Sii, vester om de gamla
egentliga hunnernas land, fullkomligt utrotad, så när som på en
individ, hvilken hade makt öfver väder och vind. Denne tog två hustrur,
döttrar af vinteranden och sommaranden. Med dem hade han fyra
söner, af hvilka den äldste, Natulusche, blef konung och gaf sina
undersåter namnet turkar. Samtliga orientaliska nationer leda
användandet af pregnstenen» tillbaka till Noack, som vid delningen af jorden
gaf norden åt sin son Japhet. Då Japhet klagade, att de honom
anvisade landen ledo svårligen af torka, bad Noack till Gud, som
uppenbarade honom sitt namn, hvilket Noack i sin ordning meddelade
Japhet. Japhet ingräfde då Guds namn i en sten, som hari ständigt
bar på sig och vid behof med framgång använde för att framkalla
. regn. Japhets sonsöner, Gozz och Turk, råkade i en förbittrad strid
om regnstenen, men försonades af en kinesisk furste, Tschin, hvilken
man tillskrifver uppfinningen af ovädersstenen. I de tallösa fejderna
turkfolken emellan spelar väderleks9tenen en framstående roll. —
Jaku-terna dyrka klippan Sergujew på grund af dess makt öfver vindarna,
o fira åt den och svära vid den. De stenar, som i följd af sjukdom
bildas i njurbäckenet hos några djur, begagnas för frambringande af
vind. Hos sojoterna, en betydande, med kirgiser blandad turkstam,
som är på väg att mongoliseras, går väderlekstrolldomen i arf inom
vissa familjer, och det gifves mycket betydande konstnärer bland dem.
De kunna låta solen skina en i ansiktet, samtidigt med att de låta
regnet genomblöta ryggen. Härför betjena de sig af regnstenen, jada
tasch. Hos mongolerna är regnmakeriet förmedelst stenar i ständigt
bruk allt sedan Tschingis-khans tid. Regnmakarna (Dschededschi)
spela hos de mongoliska herrarna samma roll, som augurerna hos de
romerska. Bergmann berättar, att kalmykernas Ssaddätschi använde
bezoarstenar, hvilka frambragte dunster, då de lades i vatten.
Ssad-datschi utföra denna operation, då de på grund af allmänna
väderleksförhållanden tro sig ha anledning att vänta regn. Uteblir regnet
trots detta, så påstås att andra Ssaddatschi ha motarbetat mästaren,
Vmtr 4894. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
