Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller ock säger han, att hettan var för stark för att kunna besegras
af regnet. Om man under ogynnsamma förhållanden begär, att
Ssad-datschin skall göra regn, så föregifver han, att regnet kunde blifva
farligt för de kringfladdrande insekterna. Den turkisk-mongoliska
regnstenéns identitet med nefrit eller jadeit har först med eftertryck
framhållits af Hammer-Purgstall. Den af J. J. Schmidt däremot gjorda
invändningen vore med hänsyn till nutiden så till vida berättigad,
som i tidernas lopp de mest olikartade ämnen förutom jadeit användts
för ändamålet. En af de vanligaste varianterna tyckes bezoarstenen
(tarmkonkrement) vara; den prisas ända in i senaste tider af araber
och perser för sina underbara egenskaper som motgift. Sagan om
Noacks väderlekssten är förknippad med en talisman, som bär Guds
namn. Föreställningen att den, som känner Guds hemliga namn, är
i besittning af den högsta trolldomsmakt, utgör en af grundtankarna
i den kaldäiska och äfven i den persiska magien. Ännu på Cbardin’s
tid voro de Dföreträdesvis af jadde förfärdigade» amuletter, hvilka buro
Guds stora namn (älmo tzemå), ytterst vanliga och högt skattade.
Tal. ansåg sig efter det anförda vara berättigad till det antagande,
att den altaiska väderlekstrolldomen vore en produkt af kontakten
mellan den iranska magismen och den primitiva elementdyrkan hos
turkfolken. Alldeles så förhålla sig alla de mer kända nordasiatiska
scha-manreligionerna, hvilka samtliga synas påverkade af de högre
religions-systemen.
Af stort intresse var tal:s förklaring af betydelsen af namnet jade.
I den mineralogiska litteraturen härledes det med sällsynt
enstämmighet från det spanska ijada = höft. Den franske juveleraren Chardin,
som 1666—1667 reste i Persien, skrifver, som redan antydt, jadde,
och BufFon har jämte jadde äfven jedde. Tal. ansåg, att dessa
skrifarter direkt pekade på de turkiskt-mongoliska varianterna af det
nypersiska yadeh (dzadeh). Det turkiska namnet på regnstenen är
Dschadeh-tås, och ord af samma stam nyttjas hos olika turkfolk som uttryck för
väderlekstrolldomen och det därför nödiga medlet. Djadamischi
benämnes den art af trolldom, då man lägger ett visst slags sten i vatten
och dymedelst framkallar regn eller buÖ etc. midt i den torraste och
hetaste sommar. Mongoliskans jada (dsada, dzada, dzede), betyder
väderleksförändring, regnväder, stormig väderlek1. Härmed torde
benämningen på regnmakare, Dsadda-tschi och Dschededschi, böra
jämföras. Såväl Tomaschek som Vambéry anse emellertid, att de altaiska
språken lånat ifrågavarande uttryck från de ariska språken, speciellt
från de iranska, och skulle sålunda, såsom ofvan antydt, hela det
altaiska regnmakeriet ega djupa rötter i den iranska kulturen.
1 Schmidt, J., Mongotisch deutsch-rusaisches Wörterbueh, S:t Petersburg 1835.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
