- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 14 (1894) /
147

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANTECKN. OM DEM NUTIDA HVALFÅNOSTEM I NOBBA ISHAFTET. 147

L

garna ocb för befolkningen i de arktiska länderna. I följd af sin
skygghet och vildhet voro de svära att fänga med de hittills
begagnade metoderna, och då de gäfvo mindre utbyte af tran och deras
barder i jämförelse med grönlandshvalens voro små och af en mindre
god beskaffenhet, hade de aldrig varit föremål för någon egentlig fångst.
Emellertid ryggade Foyn ej tillbaka för några hinder, som ställde sig
i vägen för realiserandet af hans älsklingsidé: uppfinnandet af en säker
och god metod att fånga fen hvalarna. Redan då egare af en ansenlig
förmögenhet, som han förvärfvat genom sälfångst i Ishafvet omkring
Jan Mayen, och utrustad med en ovanlig energi och arbetsförmåga,
kunde han experimentera utan att afskräckas af olyckliga försök.
Efter stora svårigheter af alla slag lyckades han omsider att uppfinna
ett slags harpun, som så hastigt som möjligt medför hvalens död.
Apparaterna förbättrades under de följande åren så att numera intet
synes fattas, hvarigenom hvalen inom minsta möjliga tid kan dödas
och tillgodogöras.

Den ej minsta lockelsen för tusentals turister från alla världsdelar
att resa till Nordkap under sommarmånaderna, är de tillfällen, som där
beredas dem, att få se hvalar. Troligen återvända också få utan att
från ångfartyget på afstånd hafva sett dem hvälfva sina väldiga ryggar
öfver hafsytan och utblåsa den karakteristiska ångpelaren högt upp i
luften. För att kunna få en klar föreställning om dessa intressanta
djurs byggnad och lefnadssätt, är det dock nödvändigt att någon tid
vistas vid ett af de utefter Finmarkens kuster upprättade
hvalfångare-etablissementen. För zoologiska studier i allmänhet, men specielt för
att å ort och ställe få tillfälle att närmare studera hvaldjuren, företog
jag sommaren 1890 en resa till dessa trakter. Förut inviterad af herr
kapten M. C. Bull, »bestyrer» för hvalfångaresällskapet »Finmarken», att
under sommaren få vistas vid sällskapets station Sörvser på Söröen i
närheten af Hammerfest, begagnade jag mig med glädje af hans stora
gästfrihet. Till kapten Bull liksom till herr konsul A. Monsen, direktör
för sällskapet, är det min angenäma plikt att här offentligen frambära
min djupt kända tacksamhet för denna liberalitet liksom för allt
tillmötesgående jag rönte från deras sida följande år under en ishafsresa
till Jan Mayen.

1 slutet af juni månad 1890 steg jag i Trondhjem ombord å en
af de eleganta passagerareångare, som under sommaren underhålla
re-guliera turer till Nordkap, och tillbragte på denna åtta angenäma dygn.
Resan gynnades af det härligaste väder, hvilket i ej ringa grad bidrog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1894/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free