Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lämpligast för mig syntes vara att medfölja ett fartyg, börande
till den tredje klassen, dä jag därigenom ju bade utsikt att kunna få
studera både säl och hval. Genom redames, framför allt herr konsul
A. Monsens stora tillmötesgående erbjöds mig också tillfälle att på
billiga villkor få medfölja »dampbrig Ishavet» från Tönsberg, ett fartyg
om 180 tons dräktighet brutto, 18 fot djupgående och med en liten
maskin af 15 hästkrafter. Manskapet utgjordes af 30 man, kaptenen
inberäknad, och fartyget hade sex fångstbåtar. Sålunda var det
ingalunda bland de större, hvilka vanligen hafva 70 mans besättning, 12
båtar och en maskin af stundom öfver 100 hästkrafter. Som vanligt
provianterades »Ishavet» för sex månader.
Då dessa anteckningar närmast äro afsedda att lemna några
upplysningar om hvalfängsten, vill jag i detta sammanhang afstå från en
skildring af själfva resan, huru intressant det än skulle vara att
vidröra en del förhållanden och intryck, som jag vunnit under densamma.
Blott så mycket vill jag omnämna, att sälfångsten för oss liksom för
de flesta andra skutor detta år, 1831, totalt misslyckades, såväl
ung-sälfångsten vid Jan Mayen, som klapmytsfångsten nordvest om samma ö.
Af egen erfarenhet kan jag sålunda ej lemna en skildring af säl
fångsterna, utan hänvisar den härför intresserade läsaren, beträffande den
förra fångsten till den redogörelse, som professor Auo. Qubnnerstkdt
häröfver gifvit dels i Vetenskaps-akademiens Handl. Band 7, n:r 3,1868,
dels i Nordisk Universitets tidskrift 1866 (Lundahäftet) samt i
»Anteckningar från en resa till Ishafvet» (Svenska expeditionen till
Spetsbergen och Jan Mayen), beträffande den senare åter, eller
klapmytsfångsten, till Nansens »Paa Ski over Grönland», där i början af den
intressanta reseberättelsen några kapitel äro egnade åt lifvet ombord
å en af dessa ishafsskutor. I stället öfvergår jag nu genast till det
egentliga ämnet för min uppsats eller näbbhvalfångsten och vill här
blott påpeka, att jag på ett annat ställe (Lunds Universitets Årsskrift
T. 29) har lemnat några anmärkningar öfver denna i mera än ett
afseende egendomliga hvalarts utseende och lefnadssätt, hvarför jag i
detta sammanhang ej anser mig behöfva upprepa något därom.
De fartyg, som uteslutande gå på näbbhvalfångst, äro i allmänhet
mindre segelfartyg, skonertar och kuttrar, och lasta vanligen 30—60
tons. Såsom jag redan förut omnämnt, sker fångsten alltid ute på
öppna sjön och isen undvikes, så vidt möjligt är. I följd däraf äro
de ej försedda med maskin och ojämförligt svagare byggda än de
egentliga större ishafsskutorna eller sälfångarna. De utgå från södra
Norge i första hälften af april månad. Den bästa fångsttiden, som
infaller i maj och ett par veckor i juni, anses vara slut vid midsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
