Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett ännu vidunderligare utseende fick knölhvalen genom de klungor
af långhalsar (Conchoderma aurtltm), som åter i sin tur hade fastat
sig p& Coronulans skalkrans. Den tredje ektoparasit, som förekommer
hos denna hval, är ett slags hvalfisklus, en amfipod af från de
vanliga afvikande byggnad, Cyamus boopis, som i stora massor kröpo i
synnerhet mellan Coronulan, men äfven på andra delar af kroppen,
t. ex. mellan bukens långsgående refflor. Då dessa anteckningar ej
kunna behandla rent zoologiska karakterer, hänvisar jag den läsare,
som vill närmare göra sig bekant med de nu nämnda hvalarternas
utseende och lefnadssätt, till P. J. van Benedens arbete: Histoire
naturelle des Cétacés des mers d Europé, Bruxelles 1889, där en
sammanfattande skildring af europeiska bvalarter förekommer.
Min ofvan gifna framställning af hvalfångsten i Norra Ishafvet
’ skulle emellertid biifva ännu ofullständigare, än den i själfva verket
är, om jag ej redogjorde för en fångst, som de allra senaste åren gifvil
storartade resultat och därför nu kan sägas stå i sitt flor. Jag gör
detta så mycket hellre, som jag själf under en nära sex månader lång
tur i grund lärt känna denna fångst.
För att fortsätta studierna öfver bvaldjuren och för att vinna en.
om ock blott ringa inblick i Ishafvets djarlif, beslöt jag att äfven
följande år, 1891, söka få plats ombord på ett ishafsfartyg.
Oberäknadt de ångbåtar, som användas vid den ofvan skildrade
fenhvalfångsten vid Finmarken, kunna de fartyg, som från södra
Norge, hufvudsakligen Tönsberg, Arendal och Sandefjord, utgå på
fångst i Norra Ishafvet, lämpligen indelas i följande trenne kategorier:
1) De, som uteslutande gå efter säl och därför den mesta tiden
bålla sig i drifisen.
2) De, som endast gå efter näbbhval. Dessa äro mindre och i
allmänhet utan maskin; de undvika framför allt isen.
8) De, som gå både efter säl och näbbhval. Liksom sälskutorna
uro dessa stora, utomordentligt starkt byggda- fartyg med segel och
ånga. Vanligen segla de i början af mars ut från södra Norge för
att i tid hinna till den stora ungsälfångsten vid Jan Mayen, hvilken
inträffar i början af april, gå därefter i sista hälften af denna månad
ut på öppna hafvet efter näbbhval, såvida de ej blifvit infrusna i
drif-isen, i hvilket fall de ofta ej kunna biifva fria förrän mot slutet af
maj, och använda slutligen sista hälften af juni öch hela juli till fångst
af säl, hufvudsakligen klapmyts, som vid denna tid i stora massor
bruka uppehålla sig i Danmarksundet mellan Island och-Grönland
eller nordvest om Jan Mayen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
