Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutligen, oftast efter förloppet af en half eller en timma, &ter går npp till
vattenytan för att »blåsa». Då den harpunerade hvalen eller »danfisken»
visar sig, söker den ofvan omtalade »länsebåten» komma honom inom
skotthåll och skjuta fast honom å nyo. Detta är vanligen ej förenadt med
några svårigheter, ty i följd af blodförlusten och de häftiga rörelserna
är han oftast tämligen utmattad och ligger stilla i vattenbrynet,
utstötande låga och ofta blodblandade ångpelare. Då han fått den
andra harpunen i sig, går han ner en kortare stund, men kommer strax
åter upp. Båten halas då intill honom, och han dödas därefter med
lansstyng, som skytten gifver, hvarvid denne naturligtvis i främsta
rummet söker träffa hjärtat och öfriga ädlare inelfvor. Då döden nalkas,
kastar sig hvalen med hela sin väldiga massa »torr» upp ur vattnet,
simmar hit och dit, piskande hafvet med stjärtfenan, så att skummet
yr högt i luften. Dessa rörelser, då »fisken flyger i danen», äro väl
kända för hvalfångarna, som då få hålla sig på vederbörligt afstånd,
emedan det stundom händer, att bottlenosen, hvilken, ej ens
harpu-nerad, någonsin anfaller båtarna, i dödsryckningarna hoppat tvärs
öf-ver dem, krossat eller åtminstone kantrat dem.
Såsom af det föregående synes, är fångandet af bottlenosen
förenadt med ej så ringa faror och besvärligheter; intet år går, utan att
fisket kräfver sina offer; året innan jag reste till Ishafvet (1890) lära
ej mindre än 25 å 30 man hafva »blifvit borta», och man kan därför
ej undra Öfver, att gamla erfarna hvalfångare räkna »bottlenosfisket»
för det farligaste af alla yrken, med hvilket fenhvalfångsten vid
Finmarken ej kan jämföras.
Sällan kan man harpunera och döda en hval på mindre än en
timme; en gång var jag dock med, då bottlenosen vid första skottet
låg liflös på hafsytan; vid närmare skärskådande hade harpunen
trängt bakom ögat in i hjärnan och sålunda medfört hvalens
ögonblickliga död. Dylika fall höra emellertid till sällsyntheterna, ty
vanligen måste man arbeta 5 å 6 timmar eller därutöfver, innan man
får hvalen död. Så t. ex. var jag en annan gång ute mera än en
dag på släp efter en »töndebund»; vid sådana tillfallen ligger en ej
obetydlig fara däri, att hvalen drager båten så långt bort, att den
genom den i dessa trakter så vanliga dimman eller en plötsligen
uppkommande storm blir skild från skutan, i synnerhet om denna
saknar maskin och sålunda ej kan följa båten; dennes manskap är i
sådant fall förloradt och prisgifven åt den föga afundsvärda hungersdöden
på hafvet, så vida det ej i tid kapat linan eller är så lyckligt att
påträffas af någon annan fångstskuta. På Island ilanddref för några
år sedan en dylik bottlenosbåt med kvarlefvor af matroserna,
bevisande, att ombord å denna utspelats den tyvärr ej så sällan förekom-
Vmer 1894* il
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
