Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande tragedien, att de olyckliga människorna slakta och uppäta
hvarandra.
Sedan hvalen s&lunda efter ett oerhördt djurplågeri blifvit
lyckligen dödad, återstår det ej mindre besvärliga och ansträngande
arbetet att upphala den långa, af det iskalla vattnet genomdränkta linan,
som i luften, hvars temperatur sällan öfverstiger fryspunkten, har stor
benägenhet att genast frysa. Därefter bogseras bottlenosen till
fartyget, där han fastgöres utmed läsidan, om vädret tillåter
afspäck-ningen. I annat fall hänges han på släp efter skutan, tills sjön
blifvit 8mulare. »Flensebåten» utsattes och de båda »flensarne» börja
sitt arbete. Med breda, långa knifvar uppskäres späcket längs buken,
hufvud och stjärt afhuggas och upphissas på däck, och tvenne
stroppar fästas i hvar sitt hörn af den mot fartyget liggande späcksidan.
Med en ångwinch eller, där sådan saknas, med handkraft upphissas
därefter hvalens hela späckomhölje allt högre — hvalen flår sig själf,
om jag så får uttrycka mig, och blott vid skulderbladens afskärning
och vid några andra tillfällen behöfva »flänsarne» ingripa med Bina
»flensespadar». Då hvalen slutligen på detta enkla sätt svängts rundt
om, lossnar det sista sambandet mellan »flensam» eller späcklagret och
själfva kroppen. Den senare, som nu, beröfvad fettet, sjunker i
vattnet, går till föda åt hajarna, hvilka vid alla dessa tillfällen
representera hafvets mera bemärkta renhållningspoliser och i alltjämt växande
antal slå sina lofvar kring flensebåten. Å andra sidan täfla måsarna,
dessa hafvets gamar, med hajarna i att så skyndsamt som möligt låta
allt njutbart försvinna. Äfven om ingen enda mås är synlig i
närheten, då hvalen första gången fastskjutits, kan man vara alldeles
öf-vertygad därom, att tio minuter ej hinna förflyta, innan hundra
måsar äro tillstädes, och att tjugu minuter ej äro förgångna, innan detta
antal mångdubblats. Ofta har jag frågat mig själf, hvarifrån alla dessa
»havhästar» komma — ty de flesta utgöras af denna art, JProcellaria
glacialis, jämte en och annan »borgmästare», Larus glaucus, för
hvilken de öfriga då få vika — utan att kunna komma till något
be-stämdt resultat. Om den mängd, i hvilken dessa uthungrade och
därför oblyga och oförskämda gäster uppträda när och hvar som helst
på öppna hafvet, om de slagsmål och det lif och den rörelse, som
här presteras af det kacklande och bullersamma sällskapet, i
synnerhet vid hvalens flensning, då naturligtvis bland kött och’ blod också
ett eller annat omtyckt späckstycke råkar simma ut på vattnet, och
om de verkligen komiska uppträden, som då ega rum -—• därom är
omöjligt att göra sig ett begrepp utan att själf hafva bevittnat
skådespelet. <
För att undgå vidare attacker af såväl luftens som hafvets. giriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
