Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du har icke haft aktning för din herre Ganikillaks; därför skall
du hädanefter springa omkring i skogarne och lifnära dig af rof!»
sade Ganikillaks.
Och sedan den tiden, säger sagan, hafva alla vargar svans och
lefva af rof.
Ganikillaks fortsatte ånyo sin vandring. Han påträffade nu inga
djur förrän han kom till en ö, der han fick se en ostra.
»Hvad gör du här?» frågade Ganikillaks. Hvad håller du på
med?»
»Jag har lånat eld af hjorten», svarade ostran.
»Hur gick det till?» frågade Ganikillaks.
»Jo», svarade ostran, »hjorten kom springande förbi här, och han
hade varit borta och stulit elden från Setskai.»
»På hvad sätt fick han den?» frågade Ganikillaks.
»Jo, för att få eld tog hjorten ett stycke torrved och band fast
det vid sin egen svans, sprang derpå in i Setskais hus och lade sig
alldeles intill elden, så att torrveden antändes. Dermed var elden
stulen från Setskai. Då nu hjorten kom tillbaka, sprang han alldeles
öfver mig; dervid föll en gnista rakt ned i munnen på mig, så att
min tunga blef alldeles uppbränd; ser du så svart den är?»
»Med dig kan jag ingen förbättring göra», sade Ganikillaks. »Du
får allt framgent förblifva sådan du nu är».
Och sedan, säger sagan, hafva ostronen svart tunga i alla
tider.
Nu begaf sig Ganikillaks vesterut och kom till en af öame i
Drottning Charlottas sund. Här såg han en man stå på stranden.
»Hvad heter du? Och hvem är du?» frågade Ganikillaks.
»Mitt namn är Sebamai, och jag är en mycket mäktig trollkarl»,
blef svaret.
»Jaså, är du en trollkarl, du? Visa mig då hvad du förmår!»
sade Ganikillaks.
»Gör hvad du vill med mig», sade mannen; »jag skall alltid
komma ifrån det oskadad.»
»Det skola vi försöka», sade Ganikillaks.
Strax lät han resa upp ett stort bål, satte eld derpå och kastade *
trollkarlen midt i elden. Dermed tänkte Ganikillaks, att han med
detsamma tagit lifvet af trollkarlen, så att han steg i sin båt och
rodde från land för att fortsätta sin färd. Men han hade icke kommit
mer än ett litet stycke från land, då han fick se trollkarlen resa sig
upp ur den eldröda glödhögen med en stor djurmask på hufvudet,
föreställande en korp, hvilken var hans Sissauck eller ande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
