Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
Sagan om anden Ganikillaks, djurens förvandling och
trollkarlen Sekamai.
För mycket länge sedan, säger sagan, hade djuren på jorden icke
alldeles samma skapnad som nu, utan det fattades dem alla något.
Då hände det sig en gång, att anden Ganikillaks nedsteg ibland dem
i akt och mening att skänka dem hvad de beböfde.
Två änder bodde den tiden vid Sanitefjorden i det land, som nu
heter Brittiska Columbia. En dag, då de sutto och åto på ett slags
rötter, hvilka de rostat på glöd, märkte plötsligt den ena, att hans
rot var borta; men änderna voro blinda den tiden, så att ingen af
dem kunde se hur det gick till, eller förstå hvart maten tagit vägen.
Då ropade med ens den andra: »Så här luktar! Det är bestämdt
ingen annan än Ganikillaks!»
»Ganska riktigt», sade nu Ganikillaks, ty det var han. »Det är
bra gjordt af dig, att du känner igen mig och vet hvem jag är;
därför skall du också bli belönad.»
Med dessa ord blåste han fyra gånger på båda ändernas ögon
— och med ens hade de sin syn och flögo högt upp mot
him-lens sky.
Och sedan den tiden, säger sagan, kunna alla änder se och flyga
högt upp emot himlen.
Ganikillaks fortsatte sin vandring. Snart varseblef han vargen,
hvilken var ifrigt sysselsatt med att hvässa kanten på ett stort
musselskal.
»Hvad tänker du göra med det där?» frågade Ganikillaks.
»Åh!» sade vargen, »vet du icke att Ganikillaks kommer hit?
Han ämnar skapa om alla djur på jorden.»
»Det vet jag nog», svarade Ganikillaks, »men hvad skall det bli
af musselskalet?»
»Det skall bli en knif, som jag skall ha till vapen, då Ganikillaks
kommer. Därmed skall jag strida mot honom», sade vargen, hvilken
ju icke visste, att han hade Ganikillaks framför sig.
»Låt mig se på din knif!» bad Ganikillaks. Men han hade icke
förr fått tag i den, än han kastade den mot vargen och träffade
honom i bakdelen. Där fastnade knifven, och strax förvandlades den
till en svans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
