Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5,000 kronor; bidrag ha också lemnats af kommendörkaptenen O. W.
Nordenskjöld samt professor Hj. Sjögren. — Det har under sådana
förhållanden synts vara af något intresse att här ge en kort
sammanfattning af hvad vi för närvarande känna om Eldslandets fysiska
geografi.
Med Eldslandet förstår man i vidsträcktaste bemärkelse hela den
ögrupp, som mot söder bildar en direkt fortsättning af det
Sydamerikanska fastlandet, skild från detta endast genom det Magellanska
sundet och äfven kallad den Magellanska ögruppen till skillnad från
den största af Öarna, fordom af engelsmännen kallad Kung Karls
sydland. Dess areal är omkring 73,000 qv.-km., hvaraf den
nyssnämnda hufvudön ensam upptager nära 50,000. Arkipelagen består af
14 större och en otalig mängd mindre öar. Länge herrelöst land, delades
Eldslandet år 1881 genom ett fördrag mellan Argentina och Chile,
hvarvid den förra staten erhöll östra delen af hufvudön samt Staaten
Island, medan de vestra och södra, bergiga, delarna tillföllo Chile.
Sedan Magellan under den första världsomseglingen år 1520
upptäckt det sund, som bär hans namn, hafva dessa trakter passerats
af otaliga fartyg; emellertid lemnade under den första tiden blott få
af dem nfigra närmare upplysningar om landet och dess invånare.
Viktigast bland dessa voro Juan Ladrilleros (1557—58) och Sarmiento
da Gamboas (1579 och 1584) expeditioner; den senare verkställde
noggranna hydrografiska och kartografiska uppmätningar och gjorde det
första, fullständigt misslyckade kolonisationsföreöket i dessa trakter.
Bland senare tiders expeditioner är ojämförligt viktigast den, som af
engelsmännen anordnades efter det chilenska befrielsekriget, och som
besökte dessa trakter under en stor del af åren 1826—1836; i denna
färd deltog också Darwin, som härifrån lemnat en mängd synnerligen
viktiga skildringar. Denna expedition var ända till en mycket sen
tid den viktigaste, som besökt dessa länder; föret i samband med ’
Eldslandets ockupation af Chile och Argentina samt med den
allmänna höjningen af intresset för polarundersökningar har Eldslandet
blifvit föremål för en hel mängd viktiga forskningsfärder. Den
chilenske hydrografen Ramon Serrano Montaner företog år 1879 den
företa expeditionen till det inre af den eldsländska hufvudön* 1, och
deltagaren i Vegaförden löjtnant Bove trädde år 1881 i spetsen för en
hufvudsakligen af argentinska staten bekostad expedition till
Eldslandet2, närmast afsedd att blifva inledningen till en syd polsexpedition,
som dock aldrig kom till stånd. Viktigast af alla är dock den franska
1 Anuario hidrografico de la marina de Chile, VI: 151.
1 En redogörelse för denna fard efter Boves förberedande rapport Kr författad
af H. von Feilitzen och införd i Ymer för år 1888.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
