Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meteorologiska expeditionen, som vistades i Eldslandets sydligaste del
under Aret 1882—83, och särskildt hemfört rikhaltiga samlingar nf
alla slag; dess vetenskapliga resultat föreligga i ett synnerligen vackert
arbete i nio band.1 Det är dock att märka, att denna expedition ej
gjort nAgra undersökningar af landets inre och att knappast nAgon
naturforskare ex professo befann sig bland dess regelbundna deltagare.
Sommaren 1886—87 företog Ramon Lista en landtexpedition till
Eldslandet, hvilken dock aldrig aflägsnade sig nämnvärdt frän kusten, och
samma Ar pAbörjade den rumäniske ingeniören J. Popper,
hufvud-sakligen i kolonisationsändamAl, en serie af undersökningsresor till
den argentinska delen af Eldslandet, af honom beskrifna i Boletin
del Inst. Geogr. Argentino är 1887—91; han publicerade äfven är
1891 pä samma ställe en öfversiktskarta öfver landet. Och slutligen
har Ar 1892 den tyske zoologen W. Michælsen företagit en resa till
dessa trakter, hufvudsakligen för att skaffa jämförelsematerial till de
samlingar, som gjordes under den tyska expeditionen till Sydgeorgien
Ar 1883.
Det mest utmärkande draget i Eldslandets geografi är de stora
olikheter, som det inom skilda trakter erbjuder; det förtjenar mer än
något annat land pä jorden namnet motsatsernas land. Den
nordöstra delen af hufvudön är i allt den naturliga fortsättningen af
Patagoniens steppland: väl är klimatet ej fullt så torrt som där, men
i alla fall tillräckligt att jämte de ständiga stormarna hindra all
träd- och buskvegetation. Söder om öns största flod, Rio Pellegrini
(eller Rio Popper), där klimatet börjar blifva fuktigare, vidtager det
antarktiska skogsområdet: väldiga urskogar af ständigt gröna bokar,
nästan ogenomträngliga för menniskofot på grund af de kullfallna, i
alla riktningar liggande, ofta helt genommultnade stammarna.
Hufvud-öns vestra och södra delar, äfvensom flertalet af de mindre öarna
upptagas af den första början till Cordilleremas ofantliga kedja, som redan
här höjer sig i ständigt snötäckta toppar af mer än 2,000 meters
höjd, från hvilka väldiga glacierer nedskjuta genom det skogbetäckta
låglandet vid deras fot ända ned i hafvet — vid Berlins breddgrad!
Kustfarten mellan de vestra öarna beskrifves af dem, som farit där,
såsom i sitt slag det mest storartade jorden eger. I dessa trakter
regnar det emellertid nästan hvarje dag under Aret, om det ej snöar,
och nederbördsmängden är mänga gånger större än i öster.
Års-medeltemperaturen tycks däremot ej vara mycket olika i olika
trakter; den ligger mellan + 5° och + 6°. Utmärkande för Eldslandet
är den synnerligen likformiga temperaturen under vinter och sommar
1 Mission scientifique da C&p Horn. Paris 1885—91.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
