Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(i Punta Arenas är medelt. på sommaren + 9°,7, för vintern + 2°,2;
de största ytterligheter, som inom Eldslandet hafva observerats, äro
+ 28° och — 15°, men inom de fuktiga trakterna ligga gränserna
mycket trängre), och detta förklarar också i någon mån huru både
subtropiska och subantarktiska former här kunna trifvas. Längs vestra
kusten framgår den antarktiska strömmen, hvars vatten har en
temperatur af +4°; enligt Poppers hittills knappast bestyrkta uppgift
skulle däremot utefter den östra kusten en gren af den varma
brasilianska strömmen gå fram, egande en temperatur af + 10°. En
sådan olikhet borde medföra stora afvikelser i de båda kusternas
fauna, hvilka det skulle vara af intresse att påvisa; hittills ha
emellertid på den östra kusten knappast några undersökningar i detta
hänseende utförts.
Jämte de klimatiska förhållandena bestämmas de stora motsatserna
i Eldslandets karakter af den geologiska byggnaden hos olika trakter
af landet. De östra stepperna bildas af sandstenar och
konglomerater tillhörande tertiärformationen, i hvilka på några ställen
brunkols-bäddar påträffats; de täckas här och där af sandlager af q vartär
ålder, men dessas utbredning känner man ej och ej heller
utbredningen af den moränformation, som af Darwin beskrifvits.
Bergstrakterna bildas däremot af kristalliniska bergarter, mestadels
liknande dem som i Europa tillhöra de äldsta formationerna; genom
undersökning af material, som hemförts af den franska expeditionen,
har man emellertid kunnat påvisa förekomsten af ytterst intressanta
mesozoiska eruptivbergarter, och Darwin hade redan förut visat, att
samma ålder tillkom en del af de kristalliniska skiffrarna, öfver hufvud
taget är Eldslandets geologi så godt som okänd, och särskildt gäller
detta om det intressantaste draget i densamma, de glaciala
bildningarna. Och om man någonstädes på jorden skall kunna hoppas
att erhålla väsentliga bidrag till tolkningen af istidens gåtor, så
bör det vara i Sydamerika. — Af särdeles stort intresse borde det
också vara att finna några rikt fossilförande tertiära lager i så
sydliga trakter.
Det uppgifves, att de mineralrikedomar, som längre norrut äro
utmärkande för Cordillererna, äfven skola förefinnas inom deras
fortsättning i Eldslandet, men de tyckas ej ha blifvit föremål för närmare
undersökning eller bearbetning; ej heller ha de brunkolslager, som här
och där anträffats, hittills visat sig praktiskt användbara. Däremot
förekommer guld i icke obetydlig mängd, som dock på senare tider
synes ha aftagit. Det upptäcktes 1887; bland dem som tidigast
undersökte detsamma var den svenske ingeniören J. Carlsson, deltagare i
den första Popperska expedition, hvilken lemnat en intressant, kortare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
