Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paraguay, Cuyabå, som var expeditionens egentliga utgångspunkt. De1
dröjde öfver 14 dagar innan man lyckades hyra det för den kommand9
mödosamma färden nödiga manskapet samt anskaffa mulåsnor till
packdjur och i öfrigt komplettera utrustningen. Till expeditionen anslöt sig
här löjtnant Perrot med fyra soldater, och tre man engagerades ytterligare.
Senare slöt sig till de resande bakairi-indianen Antonio, som redan varit
den första expeditionen till stor nytta.
Det är en vild och ödslig trakt, genom hvilken färden nu ställes.
I början träffas enstaka, vidt spridda nybyggen, men snart vidtaga
fullkomligt obebodda trakter. De vidsträckta sandstensplatåerna hafva genom
inverkan af vatten- och vinderosion förvandlats till utpräglade
terasslandskap, som, att döma af von den Steinens skildring, i flere afseenden
erinra om platålandskapen »the bad lands» i norra Arizona. Vegetationen
är på do torra höjderna temligen torftig, bestående hufvudsakligen af
förkrympta träd, till täta snår sammanflätade taggiga buskar och
förtorkade gräsmattor. I dalarna, vid stränderna af de för de resande ofta
besvärliga bäckarna, utvecklar sig en rikare vegetation af vackra, smäckra
solfjäderspalmer och högstammiga löfträd.
Det var genom sådana trakter, öde och stiglösa, som expeditionen
småningom framträngde. Sedan vattendelaren mellan Paraguay- och
Amazon-floderna passerats, nåddes inom kort Paranatinga, en biflod till
Tapajoz, som i sin tur utmynnar i Amazonfloden vester om Schingti.
Öfver Paranatinga gick färden vidare österut, hvarunder en mängd
käll-floder till Bonuro och i synnerhet till den förra gången utforskade Batovy
måste passeras, ehuru man för att undvika dem höll något åt söder.
Den 6 september slogs läger vid Batovys ostliga granne Kulisehii,
sedan man funnit, att ett framträngande till lands mellan dessa båda
floder vore förenadt med alltför stora svårigheter. Resan skulle
fortsättas på floden.
Den ofvan skizzerade delen af färden skildras i största korthet och
utan alla tröttande detaljer. I stället inflickar författaren några lifligt
tecknade drag ur lägerlifvet, skildrar mödorna under marschen i det
brännande solskenet, i skarp kontrast mot den angenäma hvilan i den
framför lägerelden gungande hängmattan.
Lägerplatsen vid Kulisehu, hvilken benämndes Independencia efter
brasilianernas nationalfest, som inträffade den 7 sept., blef utgångspunkten
för kommande färder. Bakairi-indianen Antonio byggde en bark-kanot,
och i densamma for von den Steinen med denna indian och ännu en
man till följeslagare utför floden. Man hade redan sett spår tydande på
att indianer funnos i trakten, och efter tre dagars färd, hvarunder flere
katarakter måste kringgås, nåddes den första indianbyn, ett obetydligt
bakairisamhälle, bestående af nio män, sju kvinnor och fem barn, hvilka
bebodde två stora runda hyddor. Sina båda följeslagare sände von den
Steinen tillbaka till Independencia för att bringa nyheter och
förhåll-ningsordres till de i lägret kvarvarande. Von den Steinen var nu ensam
bland indianerna. Han säger själf om den tid han hos dem tillbragte:
»Jag räknar dessa idylliska dagar utan betänkande till de lyckligaste,
jag upplefvat». Skildringen af dessa »idylliska dagar» är kanske den
mest underhållande och säkert den icke minst intressanta delen af arbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
