Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad som förlänar ett särskildt värde ät von den Steinens skildring
af indianerna i dessa trakter är dels den omständigheten, att dessa ytterst
l> stående indianer förblifvit fullständigt oberörda af kulturen, dels
kanske ännu mer att författaren, något som han i bokens inledning
påpekar såsom sitt hufvudsakliga mål, sökt att tänka sig in i indianernas
själslif och äfven tyckes hafva lyckats däri. Från den stund, då han
ensam befann sig bland sina mörkhyade värdar, försvann allt misstroende.
Vänskapsband knötos, och det otvungnaste umgänge egde rum mellan
indianerna och deras gäst. Under samkvämen om aftonen vid de tända
cigarrerna samlades ett rikt förråd af iakttagelser öfver språk, seder
m. m. Den falska föreställningen, att dessa folk äro dystra och slutna
till sin natur, skingras fullkomligt, när man läser skildringen af de glada
skrattsalfvor, som tidt och ofta genljödo genom den lilla byn. — Kort
sagdt, von den Steinen har lefvat sig fullständigt in i indianernas lif,
och hans mästerliga skildring ger oss en mera sympatisk och helt säkert
äfven sannare bild af dem än vi förut egt.
Den 26 sept. var von den Steinen åter vid Independencia. Den
1 oktober, sedan alla förberedelser voro afslutade, anträddes den
gemensamma utflykten utför floden för att besöka de längre norrut boende
indianerna. Fyra man kvarlemnades vid lägerplatsen. De öfriga
inskeppade sig i fem bark-kanoter. Från den 1 oktober till den 13 november
varade denna färd. Ytterligare tvänne bakairibyar besöktes. Längre
norrut träffades efter hvarandra indianer tillhörande stammarna Nahuquå,
Mehinaku, Auetö, Yaulapiti och Kamayurå. Delvis företogs färden på
smala kanaler, som genomkorsade träsklandskapet närmast floden och
stundom vidgade sig till betydande laguner. I allmänhet mottogos de
resande vänligt af infödingarna, stundom dock med misstänksamhet.
Ingenstädes visades dem dock ett sådant förtroende, som kommit von den
Steinen till del i den första byn. Omfattande och värderika samlingar
af etnografica hopbragtes genom byteshandel, h var vid som vanligt pärlor
tyckas ha stått högst i kurs. En mängd fotografier togos, antropologiska
mätningar företogos, och en mängd värdefulla iakttagelser kompletterade
von den Steinens studier i den första Bakairi-byn. Professor Vogel med
några följeslagare fortsatte från Auetö-byn utför Kulisehu, som
utmynnade i en större flod Kuluene, densamma hvars mynning i Schingd setts
af föregående expedition, men som då oriktigt betecknats med namnet
Kulisehu. Afsikten med ofvannämnda utflykt var att genom astronomiska
observationer på denna plats, som besökts af föregående expedition,
förbinda ortbestämningar, som anställts af denna, med den senare
expeditionens. Ogynsam väderlek hindrade visserligen observationerna, men
Vogels utflykt hade dock det resultat, att man lärde känna det inbördes
förhållandet mellan Kulisehu och Kuluene. Den 29 oktober hade Vogel
kommit tillbaka, och den 31 bröt man gemensamt upp för att anträda
återfärden till Independencia, som nåddes den 13 november. De stora
samlingarna af etnografica hade delvis med tillhjälp af indianerna och
deras kanoter, lyckligt förts uppför floden. Hemfärden från
Independencia till Cuyabå var förenad med många umbäranden och mödor, ty
provianten var i det närmaste slut redan vid uppbrottet.
Efter den egentliga reseskildringen följer ett viktigt kapitel om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
