Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sammankomsten den 17’februari 1893.
Ordförande: Professor O. Montelius.
Styrelsens årsberättelse för 1892 äfvensom revisorernas berättelse
angående verkställd granskning af sällskapets räkenskaper för samma
År föredrogos. Sedan därpå ansvarsfrihet blifvit styrelsen beviljad för
bandhafvandet af sällskapets angelägenheter, meddelade ordföranden, dels
Att styrelsen beslutat, att detta år icke väcka förslag om Vegamedaljens
utdelande, dels att sällskapet af professor och fru Retzius fått såsom
gåfva mottaga hela den rikhaltiga etnografiska samling från Egypten
och Sudan, som gifvarna bildat under en resa i det förstnämnda landet
vintern 1889—90. För denna dyrbara gåfva uttalade ordföranden
sällskapets tacksamhet.
Fil. kand. G. Nordenskiöld* höll därefter föredrag om nyare
forskningar rörande de nordamerikanska Puebloindianerna.
Med anledning af de forskningar, som tal. själf anställt i Colorados
öfvergifna klippboningar, hade han besökt den nyss afslutade
historiskt-amerikanska utställningen i Madrid för att taga kännedom om de hittills
icke offentliggjorde resultaten af en del amerikanska arkeologiska
undersökningar. Den förnämsta af dessa är den s. k. Hemenway-ezpeditionen,
utrustad af en rik dam i Boston. Denna expedition började under
ledning af mr Cushing år 1887 sin verksamhet med undersökning af de
ännu bebodda Zuni-indianbyarna- Expeditionens senare ledare, mr Fewkes,
öfverflyttade dess verksamhet till Moqui-indianerna, den stam, som bäst
bevarat de ursprungliga kulturdragen, och öfvergick därefter till
undersökning af de i dessa områden (Arizona och New Mexico) befintliga
arkeologiska minnesmärkena.
De nu öfvergifna boningar, som i stort antal förefinnas i dessa
trakter, äro af tre slag: grottboningar, klippboningar och ruiner i dalarna
och på platåerna. Härtill kommer den typ, som benämnes efter Casa
Grande vid Rio Gilo, en stor rektangulär byggnadskomplex, inneslutande
en massa rum, som omgifva en kolossal midtbyggnad, troligen ett tempel.
Tal. anförde sedan de grunder, hvarpå han stödde sin åsikt om att alla
de tre förstnämnda slagen af boningar härstammade från samma folk.
Byggnaderna på de öppna platåerna representerade folkets högsta
utvecklingsgrad; sedan hade, antagligen under tfyck af påträngande
folkstammar. invånarna tvungits att åter taga sin tillflykt till de
svårtillgängliga klippboningarna, där de slutligen gått under. Däremot finnes
ingen anledning antaga, att klippboningarnas inbyggare tillhört en
särskild ras; tvärt om tyder deras kranieform på nära släktskap med de
här ännu lefvande indianstammarna.
Efter redogörelse för de dunkla traditioner, som finnas om
Pueblo-indianernas härkomst och om af dem fordom utkämpade strider, utvisades
på en karta deras nuvarande utbredning, äfvensom utbredningen af de
minnesmärken, hvarom här talats.
Därefter höll professor O. Montelius föredrag om bronsåldern i
Sibirien med anledning af ett nyss utkommet arbete med titel: »L’åge
du bronze au Musée de Minoussinsk par F. R. Martin». Detta arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
