Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade tillkommit under en resa, hvarti 11 sällskapet bidragit med sitt
Vega-stipendium, och författaren hade därför fätt tillstånd att på titelbladet
utsätta sällskapets namn; arbetets beskaffenhet och utstyrsel utgjorde
också en heder för sällskapet.
Tal. redogjorde för de tyvärr alltför knapphändiga kunskaper man
eger om en bronsålder i Asien. Häraf framgick, att ett
bronsåldersom-råde sträckte sig från Baikal i öster genom södra Sibirien till Volga
och Kama. Tal- påvisade bronsålderskulturens utbredning från ett
ursprungligt hem i världsdelens södra eller sydöstra delar, dels till det
nämnda sibiriska området, dels öfver Mindre Asien till södra, vestra ocb
norra Europa.
Sammankomsten den 1% mars 1893.
Ordförande: Professor O. Montelius.
Sammankomsten hedrades med H. M. Konungens närvaro.
Fil. d:r Sven Hedin framlade den närmare planen för en
påtänkt färd till Central*Asien, särskildt det till större delen
outforskade Tibet. Efter en längre redogörelse för äldre forskningsfärder
i dessa trakter, hvaraf framgick, att Lhassa, Tibets hufvudstad, icke
besökts af någon europé sedan 1840-talet, uppehöll sig tal. vid de
vetenskapliga problem, som i Centralasien väntade sin lösning. Till dessa
hörde i geografiskt hänseende bestämmandet af Jang-tse-kiangs källor,
lösandet af det s. k. Lobnorproblemet m- fl., i geologiskt åter afgörandet
af åldersförhållandet mellan de världsdelen genomdragande stora
bergskedjorna, samt i etnografiskt-arkeologiskt hänseende uppsökandet af
minnena från förgångna kulturer i trakter, där såväl de ariska som de
mongoliska folkstammarnas vagga stått. Det vore tal:s mening att den
1 maj detta år begifva sig öfver Ryssland, Kaspiska hafvet och den
transkaspiska järnvägen till Samarkand; härifrån skulle resan fortsättas
med den ryska postskjutsen till Kaschgar inom Kinas gräns — en väg,
som tal. redan förut befarit på sin resa 1890—91 — och vidare till
Leh i Ladak, där den egentliga utrustningen skulle verkställas. Med
en karavan af yakoxar skulle man sedan söka intränga i Tibet, slå ett
läger vid sjön Tengri-nors strand och därifrån göra ett försök att få
inträde i det så länge eftersträfvade Lhassa. Färden skulle härifrån
ställas mot norr tvärs öfver det tibetanska höglandet till Lobnor och vidare
genom öknarna österut till Peking; tal. åsyftade alltså att följa i det
närmaste samma väg som medeltidens berömdaste resande Marco Polo,
men hvilken väg efter honom ingen i dess helhet tillryggalagt.
Af det för resan behöfliga beloppet, 30,000 kr., hade tal. redan
genom konungens och andra mecenaters frikostighet erhållit mer än en
tredjedel, och han egde godt hopp om att äfven få återstoden. Såväl
inhemska som utländska myndigheter hade lofvat honom kraftigt understöd.
A sällskapets vägnar uttalade frih. Nordenskiöld en lyckönskan till
d:r Hedin för den blifvande färden, hvarefter frih. Nordenskiöld
meddelade några anmärkningar med anledning af J. A. Björlings Grön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
