Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
expedition till Grönland, men då intet därom ännn vore bekant annat
än det som tidningarna i dessa dagar meddelat, skulle sällskapet först
vid en följande sammankomst, då de vid det förolyckade fartyget funna
anteckningarna hitkommit, få för sig framlagd en redogörelse för expeditionen.
Frih. Nordenskiöld ville för tillfallet blott erinra därom, att man icke
finge tolka de ingångna oroande underrättelserna så, som skulle allt hopp
om expeditionens bergande vara ute. Det vore ingalunda omöjligt, att
dess medlemmar antingen lyckats uppehålla sig med jakt eller att de
påträffat någon eskimåstam, hos hvilken de funnit en tillflyktsort, till *
dess de kunde uppnå vare sig danska Grönland eller de
hermhutar-kolonier, som funnes längre söder ut vid Baffins bays vestra sida. Tal.
erinrade om den Hallska polarexpeditionens räddning under ännu mera
förtviflade omständigheter.
Ordet lemnades därpå åt fil. d;r E. Ekhoff, som skildrade den midt
i Östersjön belägna, mycket sällan besökta Gotska Sandön.
För att undersöka några därstädes funna fornlemningar hade tal.
begifvit sig dit i okt. detta år med lotsverkets ångare Ring. Landstig*
ningen kan vara mycket svår, då ej en tillstymmelse till hamn finnes,
men hade denna gång gått jämförelsevis lätt. Det första, som fäster
den besökandes uppmärksamhet, är de oerhörda sandmassorna; så långt
ögat når, synes ett strandbälte af fin flygsand, som långsamt öfvergår i
en strandvall, hvilken, likaledes af sand, höjer sig till 30, 60, på vissa
ställen ända till 120 fots höjd. Man är böjd att tro, att denna höga
vall skulle utgöra ett skydd mot stormarna för det innanför belägna
landet och den detsamma täckande vegetationen, men så är ingalunda
fallet. På grund af sandens lösa beskaffenhet, är vallen stadd i ständig
vandring inåt ön, hvars skogväxt den öfverhöljer och förkväfver; att
detta icke sker fullständigt, beror på flere omständigheter, såsom
växtlighetens öfverhandtagande samt framför allt på det förhållandet, att i
sanden äfven finnas större och mindre stenar, hvilka, då det lösa
materialet bortförts af vinden, bilda en mosaikliknande betäckning öfver
underliggande lager. Dessa stenar förete ofta de underligaste bildningar, de
äro skarpkantede, försedda med svarfvade hål o. s. v., bildningar, som
geologerna numera anse bero på vindens inverkan; de äro »vindnötta»
eller »sandslipade».
Växtligheten och djurvärlden på ön erbjuda föga omvexling. Den
förra består af skog, företrädesvis af tall, men äfven på några ställen
löfträd, såsom ek, björk och rönn. På marken finnes ingen gräsmatta;
sandgrunden är däremot öfverallt i öns inre täckt af ljung, lingonris
och renlaf. Vid kusterna finnas sälar, af större djur hafva förr funnits
förvildade får, som sedan ön öfvergått i kronans ego ej vidare få hållas,
samt renar, hvilka ditfördes i slutet af förra århundradet, men redan
för länge sedan blifvit utdöda. Harar inplanterades på 1840-talet. Af
fåglar finnas måsar och tärnor i otaliga massor och för öfrigt sådana
som lefva på trädens stammar, såsom hackspettar och nötväckor.
Öns klimat visar samma egendomligheter som Gotlands, nämligen
kalla och torra vårar samt ljumma höstar. Men äfven midt på
sommaren råder brist på nederbörd; i juli månad faller på Sandön mindre
regn än nästan på någon annan plats i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
