Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa nu skildrade naturförhållanden synas icke locka till
bosättning — nu består befolkningen uteslutande af betjeningen vid öns båda
fyrar och deras familjer — och därför är det af intresse att på den
vanlottade ön finna spår af ganska tidiga kulturperioder. Under ledning af
fyrmästaren Burgström hade tal. besett öns fornminnen. Såväl på
■östra sidan vid Säludden som på den venstra vid den s. k. Gården
fun-nos gr af högar, som visade sig innehålla kol och brända ben och alltså
härstamma från förhistorisk tid. Då inga fornsaker funnos, kan man
blott antaga, att de härstamma från järnåldern. Två ganska betydande
stenkummel, likaledes innehållande brända ben, funnos innanför
strandvallen på öns södra sida. Dessutom hade man på ön funnit en
spjutspets af flinta, en bronsdolk, en armring af brons från järnåldern och en
spjutspets af järn från 8—900-talet, alltså minnen från den förhistoriska
tidens alla perioder. Från medeltiden hade man funnit mynt m. m., och
ett större fynd af plåtmynt från Karl XLs tid hade anträffats vid
stranden; antagligen lemningar af något strandadt fartyg.
Af öns nyare historia anfördes, att drottning Kristina skall hafva
skänkt densamma till Fåröborna, hvilka först besutto den skattefritt,
men år 1653 ålades att betala till kronan årligen 10 sälhudar och 2Y2
tunna sälspäck, »för det sköna kustfiskets skull». Ett anbud att få
lösa ön för 2 riksdaler specie skola dock Fåröborna hafva afböjt. Gustaf
III skänkte ön åt en man, som kallas Benedictus och som där införde
■de omtalade renarna. För öfrigt säges ön förr hafva varit tillhåll för
sjöröfvare och fartygsplundrare, och om de goda tillfällen sådana haft
att utöfva sitt nesliga näringsfång, därom vittnar det nästan oafbrutna
band af vrakspillror, som omgifver hela ön.
Riksantikvarien Hildebrand skildrade därefter fornsakssamlingar
i England och Skotland, som han besökt under en nyligen afslutad
resa. Han framhöll dessa samlingars rikhaltighet, då det gällde att
studera aflägsna länders kulturförhållanden, men deras påfallande fattigdom
på minnesmärken från det egna landets forna kultur- Den stora
liberalitet-, hvarmed de engelska samlingarna hållas tillgängliga för
allmänheten, prisades högeligen af tal., som framhöll detta förhållande — som i
sista hand vore en penningfråga—såsom ett för oss efterföljansvärdt exempel.
D:r Hj. Stolpe anknöt till detta föredrag några iakttagelser, som
han gjort i engelska museer, och förevisade en del teckningar af i
England funna fornsaker, som erbjödo jämförelsepunkter med fynd från
Vendel och Björkö.
Vid sammankomsten var exponerad en större etnografisk samling
från Kamerun, bildad af hrr Brovallius, Linnell och Nennes samt
nyligen förvärfvad för riksmuseum.
Sammankomsten den 15 december 1893.
Förhandlingarna leddes af vice ordföranden: Professor Hj. Sjögren.
Sedan sällskapet beslutit att för nästkommande år fastställa
en-banda inkomst* och utgiftsstat, som varit gällande under det inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
