Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förut sökt ådagaläggas af James Geikie, som antager fyra olika
nedisningar. I Skandinavien och norra Tyskland skiljer man mellan
åtminstone tre olika nedisningar, nämligen i åldersföljd den äldre
baltiska, den stora oeh den yngre baltiska. Den första och sista af dessa
hafva erhållit sina namn däraf, att de isströmmar, till hvilka de
gåfvo upphof, företrädesvis följde Östersjöbäckenet, fastän de äfven
öfversvämmade angränsande fastland. Huruvida dessa olika
nedisningar äfven hos oss varit skilda genom interglacialtider af större
utsträckning, vet man icke med säkerhet, och det är för föreliggande
spörsmål likgiltigt. Hvad vi däremot måste taga i betraktande är frågan,
om alla dessa nedisningar varit åtföljda af en arktisk växtlighet. Att
så var fallet med den stora nedisningen, hafva vi redan sett, ty till
denna hör fyndet vid Deuben. Men man skulle ju kunna tänka sig,
ntt den yngre baltiska isströmmen, som antages hafva varit den
oansenligaste af alla, skulle kunnat omgifvas af en skogsflora i ställetför af
den arktiska växtligheten. Så har emellertid icke varit förhållandet,
ty det är just på den yngre baltiska isströmmens moräner, som de
flesta fyndorterna lör fossila glacialväxter i Skåne och Danmark äro
belägna, och hvilka nogsamt ådagalägga, att den arktiska floran ännu
länge efter isens afsmältning därstädes egde bestånd.
Ej blott under den stora nedisningen, utan äfven under andra
skeden af istiden, var sålunda landisen alltjämt omgifven af en
arktisk växtlighet. Därmed är befintligheten af de förutsättningar, som
fordrades af den Forbes Darwinska hypotesen till fullo ådagalagd, och
såsom vi sett hafva vid sidan däraf äfven andra intressanta resultat
vunnits. Men med vetenskapens fortskridande utveckling hafva såsom
vanligt en mängd nya spörsmål inställt sig och gjort frågan mera
invecklad. Därför att en växt är gemensam för Alperna och
Skandinavien, är ju icke sagdt, att den ursprungligen härstammar från
något-dera stället. Betrakta vi kartan, så kunna vi visserligen förstå, att
Skandinaviens fjällflora vid isens tillväxt blifvit spridd mot sydvest,
söder, sydost och öster. Men det är också tydligt, att vid tiden för
isens största utbredning, då den Bkandinaviska landisen förenade sig
med Timanområdets och nådde in i norra Sibirien, skall en vandring
af från Asien härstammande arktiska och alpina växter kunna hafva
försiggått långs iskanten mot vester, så att istidsfloran i mellersta
Europa ej blott utgjorts af arter från Skandinavien och Alperna, utan
äfven af sådana från Sibirien. Och när isen drog sig tillbaka, kunna
sådana arter dels hafva nått Skandinavien, dels äfven vandrat upp på
Alperna. Hvilka växter, som härstamma från det ena eller andra
stället, är en fråga, hvarmed vetenskapen alltjämt sysselsätter sig,
men hvilken ännu är långt ifrån löst, och för hvars säkra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
