Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligga långs Spetsbergens kust, men det är helt visst ingen af dessa
grafvar, som betecknar en så tragisk historia som denna1.
Liefdebay låg fri från is; först bortemot Welcome Point Bvntes
packisen. Vi hade fem sjömil dit, och vi ville ej riskera denna förd
med en så liten farkost, då vi hade erfarenhet af hur hastigt isfor
hållandena förändras; vi beslöto i stället sätta kurs inåt Liefdebay,
till det s. k. renlandet, därifrån vi tänkte oss möjligen kunna släpa
båten öfver fjället till Rödebav.
Inne i Liefdebay upptäckte vi flera öar, hvilka omsvärmades af
otaliga fågelskaror. Vi satte kurs ditåt. Här uppsökte vi en mängd
ejder- och måsägg, hvilka, jämte den sjöfågel vi dagligen fällde,
bidrogo till att gifva oss nya krafter. Vi qvarstannade här tre dagar,
därpå sattes kurs mot Liefdebays innersta vik. Här fingo vi se färska
spår af en menniska, hvilket gaf oss anledning antaga, att fångstfolk
varit här och att deras fartyg skulle ligga vid Rödebay, något som
också senare besannades.
Då vi uppnått den plats, därifrån vi tänkt oss att börja draga,
fanns där icke ett korn snö. En plan att lemua båten och bära post,
proviant och tält öfver inlandsisen till Smeerenbergbay, innanför
Danskön, måste uppgifvas, då en af expeditionens medlemmar, Mr
Winship, hade för klena fötter. Det beslöts då, att kaptenen och
Hovde skulle gå öfver fjället till Rödebay för att se efter fångstfartyg;
vi andra skulle samla ägg och skjuta vildt. Fågel fanns godt om,
men af ren endast gamla spär; djuren hade tydligen dragit till fjälls,
och detta s. k. renland är troligen endast ett höst- eller rättare
vintertillhåll.
Kaptenen kom igen efter aderton timmars bortovaro. Han hade
sett sju fångstfartyg, däraf flera blott en hnlf mil från land, men han
hade icke lyckats väcka deras uppmärksamhet; han hade nog haft
dynamit med sig, men på något oförklarligt sätt hade tändstickor
blifvit glömda.
Vi beslöto att draga öfver fjället till samma ställe med dynamit
samt flagg och något af båtlasten; med resten skulle kaptenen och
Hovde ro omkring Welcome Point. Vi marscherade af alla krafter;
vädret var dimmigt, men klarnade något då vi kommit upp på fjället;
vi fingo då verkligen syn på först ett fartyg, därpå flera, ända till
sex på ett par mils afstånd från land. Vi snarare sprungo än gingo
den återstående delen af vägen. Nu samlade vi de största stycken
drifved vi kunde hitta och byggde däraf ett stort bål. Tre
dynamitpatroner lades dit under några större stenar, sand och grus. En flagg-
1 Se härom hos F. R. Kjellman, Svenska polarexpeditionen 1872—1873.
Stockholm 1875. Sidd. 306-312.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
