Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillgå, ha ej förändrats, och tvåhundra år, ja kanske mera, hafva
sålunda i detta hänseende spårlöst gått öfver denna del af Afrika.
Landets beskaffenhet. — Växter och djur. — Klimat.
Men svårt har det i alla tider varit för civilisationen och dess
bärare att nå denna trakt. Liksom större delen af Guineakusten, är
Dahome mera afskildt från världen än om det vore en ö midt i
världs-hafvet. Dess strand är oåtkomlig för sjöfarande, det inre landet är
afskildt från kusten genom sumpiga skogar och vidsträckta träsk; åt
fastlandets inre gränsar Dahome till vilda bergstrakter och vidare till
Sudans ödemarker.
Ifrån Kap S:t Paul och Voltaflodens mynning ända ner till
Niger, är hela Slafkusten en enformig låg sandsträcka som går från
öster till vester parallelt med eqvatorn. Stranden, som blott höjer sig
ett par meter öfver hafsytan, består af fin hafssand, uppsköljd af hafvet
under medverkan af den långs kusten från vester till öster flytande
eqvatorialströmmen. Denna ström går med en hastighet af ända till
5 eng. mil i timmen och utgör ett svårt och farligt hinder för
navigationen. Vid vissa årstider kan den bli så våldsam, att den liksom en
brusande elf rusar fram långs stranden, ryckande allt med sig; till
och med fartyg liggande för ankar ha blifvit förflyttade ur sitt läge
och kastade upp mot stranden. Ett segelfartyg som, följande med
strömmen, på några timmar kan gå från Grand Popo till Kotonu, en
sträcka af ungefär 100 km., behöfver ofta 8—10 dagar för att komma
från Kotonu till Grand Popo.
Strömmen har i förening med tidvattnet utanför kusten bildat ett
sammanhängande sandref på 200—300 meters afstånd från stranden,
här benämndt tbarre». Detta höjer sig till ungefär en half meter
under vattenytan, bildande starka bränningar då hafvet slår öfver refvet.
Som dess läge icke är konstant, utan allt efter ström- och
väderleksförhållanden förändras, tvingas de fartyg, som besöka kusten, att lägga
sig för ankar 500 å 1,000 meter från stranden. För att från denna
nå skeppen och komma öfver bränningame, begagnas mycket flata
båtar eller kanoter, bemannade med en kraftig besättning om 9—11
man. Dessa båtar kunna bära närmare en och en half ton i varor.
De framdrifvas medelst paddelåror, enär vågsvallet omöjliggör bruket
af långa fasta åror. Besättningen är udda till antalet; roddarne sitta
parvis på hvar sin sida i båten, och den siste styr båten med en lång
styråra, stående på toften. Vid utgående passeras bränningen på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
