Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion, som arbetar enligt urgamla genom häfd bevarade lagar och
regler. Konungens vilja är allt; ty hans undersåtar lefva på hans nåd,
och han kan när som helst taga från den ena hans egodelar för att
gifva dem åt en annan. Men för hans undersåtars inbördes
förhållanden existera oföränderliga lagar, hvilka äro desto noggrannare
åtlydda, som straffen iiro ytterst stränga och som lagarne äro urgamla
och därför allmänt kända. Konungen styr sitt rike med tillhjälp af
sina ministrar, hvilka han kan välja bland sina tjenare, men hvilka
dock oftast äro medlemmar af ansedda dahomeiska familjer. Den
förnämste är mingan eller justitieministern, hvilken sköter den inre
förvaltningen, tillsätter höfdingar och guvernörer, som tillika äro
domare. Gngan är chef för konungens skattkammare; han har tillsyn
öfver de skatter som inbetalas, öfver export- och importtullarne samt
bestrider utgifterna för truppernas underhåll och beväpning. Apologaii
kallas öfverstepresten eller den store fetischmannen, 6om följer
konungen och utför de stora offren.
En särskild ställning innehades ända till 1886 af guvernören i
Whydah, kallad chaclui. Det var det enda embetet i Dahome, som
var ärftligt, och det motsvarade i det närmaste hvad man i Europa
menar med vicekonung. Den förste chachan var en portugis vid namn
Da Sorz.A, som på 1700-talet vann konung Ahahoi’nzos förtroende och
blef utnämnd till chacha i Whydah. Konungarne Ghezo och Glélé
bibehöllo denna värdighet inom Da Souzas familj och hufvudmannen
för den mestiserade ätten Souza var cbacha i Whydah. Den siste
chachan var Juliaö da Souza.
Året 1882—83 var ett märkligt år för Slafkusten, ty det var då
som Tyskland bemäktigade sig det territorium, som kallas Togolandet,
och som fransmännen intogo Grand Popo vid Dahomes vestra gräns
samt gjorde anspråk gällande på Porto Novo och med konung Glélé
ingingo en öfverenskommelse om fri passage för franska varor öfver
det dahomeiska Kotonu, som är Porto Novos hamn och stapelplats.
Vid denna allmänna täflan om kolonier ville Portugal begagna sig af
den gynnsamma ställning det innehade i Dahome, dels genom
mulatt-befolkningens sympatier för Portugal, dels genom det fortsatta
ockuperandet af fortet i Whydah. Portugiserne inledde underhandlingar
med den portugisiske mestisen Juliaö da Souza i Whydah och
förmådde honom att acceptera portugisiskt protektorat. I februari 1886
lät han plötsligt hissa portugisiska flaggan på flera platser i Whydah
och proklamerade sin anslutning till Portugal. Men befolkningen följde
honom ej, och redan samma afton blef han fängslad och bortförd samt
insatt i fängelse i Abome. Lifvet fick han behålla, men sin frihet
återfick han aldrig; hans egendom sköflades och hans brottsliga an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
