- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 15 (1895) /
124

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

l:o. Ett ofantligt rödt paraply, som hölls öfver konungen likt en
baldakin.

2:o. Rikssvärdet, som är en fantastiskt utskuren yatagan, med
forgyldt handtag.

3:o. Den kungliga stafven.

4:o. En elefantsvans, som ansågs såsom ett högst
vördnadsbjudande föremål.

Då konungen färdas utom sitt palats, måste alla som möta
honom vika åt sidan samt kasta sig ned, med pannan vidröra jorden
och lägga mull på sitt hufvud, till tecken af undersåtlig vördnad.

Ett grundligt genomfördt spionerisystem tillåter konungen att noga
vaka öfver sina undersåtars görande och låtande. I Dahome hade
hvar och en sin spion, som i sin ordning bevakades af en annan.
Också var ordningen mönstergill, tjufnader gingo sällan ostraffade och
den bestulne fick oftast äfven tillbaka det stulna godset. Så snabbt
kunde öfverheten få tag i den efterspanade brottslingen, enar
polistjänstemän, ehuru okända, funnos öfverallt. Hvarje salam bevakades
af en särskild uppsyningsman, som, särskildt om natten, hade i uppdrag
att noga iakttaga de personer, som gingo ut eller in, och vid hvilka tider
detta skedde. Utom staden kom man ej långt utan pass eller, såsom
det sades, »konungens staf». Den som ämnade sig på en längre färd,
antingen ned till stranden eller till en annan stad eller ort, måste
först hos höfdingarne anhålla om att få »öppen väg». Till tecken
därpå erhöll han en staf, hvilken måste framvisas vid alla polis- och
bevakningsposter som passerades. Annars hejdades han snart och
återfördes till sin utgångspunkt, där ett strängt straff väntade honom om
han var en inföding. Var det däremot en hvit man, som sålunda
förgått sig mot landets lag, blef han framförallt lidande i sina
ekonomiska intressen. Stora böter drabbade de hvite för de förseelser de
läto komma sig till last, och så länge de ej försonat sitt brott voro de
bannlysta från allt umgänge med infödingarne. Detta skedde på ett
högst enkelt sätt genom fästandet af en halmruska vid den bannlystes
port. Ingen laglydig dahomé skulle vågat umgås med den, som
sålunda blifvit satt utom samhället.

I allmänhet tillskrifves halmen stor betydelse såsom symbol; så
t. ex. är en krans af halm om halsen tecken till sorg, ödmjukhet, ja
slafveri. Personer, som bönfallande anropa konungen eller en mäktig
man, binda halm om halsen såsom tecken till underkastelse. Halm
lindas äfven om sjuka lemmar för att erhålla bot, o. s. v.

1891 blefvo de franska sändebud, som då skickades till konung
Bedanzin för afslutande af fred, öfvertalade att, såsom tecken till
fredliga afsikter, bära en krans af halm om sina halsar då de mötte ko-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1895/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free