Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
börjat öfversvämma den europeiska marknaden, vanligen af långt
eämre kvalitet, än de af mig i Dehli köpta. Det är antagligt, att
denna teknik utvecklat sig ur konsten att först ciselera förtennta
kopparkärl och därefter uppoxidera den i fördjupningarna framträdande
röda kopparen, så att den blir svart. De på detta sätt på den hvita
tennytan uppträdande svarta ornamenten torde hafva ledt till tanken
på att gifva ornamenten äfven andra färger, och då uppfann man dels
emaljeringen, dels hartsfyllningen. De förtennta och ciselerade
kopparkärlens område är egentligen nordvestra Punjab, men går äfven in i
Persien, Afghanistan, Turkestan och Kashmir. Ciseleringen utföres
med den största Bäkerhet, utan föregående uppritning af de ofta mycket
invecklade ornamenten.
Ett slags metallarbete, som förtjenar särskildt framhållas är det
s. k. Kuftgari-arbetét. Det är guld- och silfverinläggning i järn. Det
utföres förnämligast dels i två små byar, Kotli Lohåran, i närheten
af Sialkote, dels i staden Gujerat. Vid ett besök i Stora och Lilla
Kotli i februari 1885 hade jag tillfälle att studera handtverket och
förskaffa mig alla därvid använda redskap. Arbetsbordet är en liten
rektangulär brädlapp på tre fötter. På detta lägges järnföremålet, som
skall prydas, sedan det förut blånats.
Först få de små barnen bearbeta ytan med ett slags små
krok-eggade stfllknifvar (tChirnas), på det sätt att de tätt ritsa det mjuka
järnet på tre leder, hvarigenom ytterst fina små taggar uppstå.
Därefter vidtager de vuxnas arbete. Medelst ett snedt afskuret järnstift
(tKalumt) tryckes därefter den med venstra handens tumme och
pekfinger förda guld- eller silfvertråden fast i dessa små taggar, hvarpå
den ytterligare ingnides med tillhjälp af ett slags järn stift (sMoharit),
antingen blott afrundade i tjockänden (för silfvertrådeus fästande),
eller där försedda med en nefritspets (för att gnida fast guldtråden).
Ej heller här förekommer någon uppritning af ornamenten på förhand,
på sin höjd en indelning i fält, för att reglera ornamentets fördelning
öfver en Btörre yta. Den förr brukliga metoden att inhamra
guld-och silfvertråden i graverade fördjupningar är nu bortlagd, och folket
i Kotli Lohåran använde numera uteslutande den här beskrifna
billigare metoden. Arbetet försämras allt mer genom ökad efterfrågan.
De arbeten, som mest utföras i Kotli Lohåran, äro dels
rosenvattenflaskor, fat, tallrikar m. m. för inhemskt bruk, dels
prydnads-rustningar (hjälmar, harnesk, sköldar etc.) för export till Europa.
Förr stod naturligtvis rustningsfabrikationen för inhemskt bruk också
högt i flor. Nu heter det blott: »All gentlemen going home take
it». En artikel, som nu är mycket på modet, är fotografiramar, som,
utom med de fina silfverornamenten, också prydas med guldinskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
