Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känningstecken, sockerbagarna hafva dessutom ett eget slags
häng-lampor af mässing, med hvilka de om kvällarna upplysa sin disk.
Smör användes alltid skiradt och kallas då nGi». Smörkärnan
är en enkel lerkruka, hvilande på ett slags trä-mede, och kärnstafven
sättes i rotation medelst ett omviradt snöre, alldeles som en drillborr.
JVIetoden är gammal. Bland de mångfaldiga, af muhammedanerna
stympade skulpturerna å pelarne i Bhoot Khana (»afgudatemplet»)
invid Kutub-minareten i trakten af Dehli fann jag en framställning
af en kvinna, som kärnar smör i en kärna, till hvilken den i
samlingen befintliga kunde stått modell. Skulpturerna äro från 800—
900-talet. j>Gis> förvaras i stora krukor af läder, på hvilka samlingen
också kan visa prof.
Lerkärlsfabrikationen står högt genom den sällsynta smak i form,
som den indiske krukmakaren utvecklar, men verktygen äro de enklaste.
En fullständig sådan uppsättning af krukmakareverktyg från Dehli
består af en flat skifva af bränd lera, på hvilken den mjuka leran
bultas med en träklubba, och en drejskifva af röd sandsten, som sättes
i rörelse medelst en käpp; detta är allt, som behöfves för vissa slag
af lerkärl. De stora klotformiga kärlen göras dock på annat sätt.
Sedan de nödtorfteligen formats på drejskifvan, sättas de i ett slags
grunda skålar (ibland formas de från början för hand i dessa) af mycket
tjockt gods, hvarigenom bottnarna få kullrig form. Kärlen äro då
ännu rätt små, men mycket tjocka. Nu fattar krukmakaren med
venster hand ett litet med handtag försedt kulformigt redskap af bränd
lera, sticker in detta i krukan och bultar utvändigt mot detta underlag
med ett slags platt träklubba; härigenom förtunnas väggarna och
kärlet växer efter hand. Efter bränningen målas stundom kärlet med
hvita och svarta jordfärger. — Finare produkter från Lucknow och
Dehli samt vackra glaserade kärl från Peshawer fylla ett skåp.
En uppsättning metallkärl, kannor, skålar, rosenvattenflaskor,
brickor m. m. från olika trakter visa, till hvilken fullkomning
metall-arbetena äro uppdrifna. Af särskildt intresse är en samling äldre
kannor från nordvestra Indien, flertalet antagligen tillverkadt i
Kashmir, hvilka utmärka sig genom sina nobla former. Emaljerade och
förgyllda kärl (rosenvattenflaska och tedosa) ådagalägga lika mycken
skicklighet som smak. En förgylld silfverbägare, i hvilken rika
ornament ciselerats, så att silfret framträder, är af den form, som
egentligen begagnas af hinduiska prester. En för en viss trakt af Indien
egendomlig arbetateknik är inläggningen med färgadt lack i de
ciselerade fördjupningarna. Konsten härstammar frän Kashmir (en bägare
är därifrån) men florerar numera yppigast i Moradabad i de s. k.
Nordvestprovinserna. Det är detta slags arbeten, som i senare tid
Imrr, 1893. 1 [
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
