Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skuggsjå. Konge-Speilet) förekommer i fråga om Grönlandshafvets
egendomligheter äfven berättelsen om de gåtfulla »hafsgärdingarne»: »Det
finnes ännu ett slags vidunder i Grönlandshafvet, om hvars natur jag
icke vet det säkraste besked, och folket kallar det hafsgärdingar; men
det är mest likt som om all hafsstorm och alla böljor (brottsjöar), som
finnas i detta haf, samlas samman i tre hopar och där af dem göras tre
böljor (brottsjöar); dessa tre omgärda hela hafvet, så att man ingenstädes
vet något led (öppning) på dem, och de äro högre än stora fjäll,
liknande branta öfverhängande bergväggar, och endast få exempel känner
man på, att de menniskor sluppit från hafvet, som varit stadda därpå,
när denna tilldragelse har egt rum».
I sitt intressanta arbete, »Hvad er Kongespeilets Havgerdinger?»
har Japetus Steenstrup1, med hänvisning till de fenomen, som ega
rum vid hafsskalf, d. v. s. de rörelser af hafvet, som föranledas af
jord-skalf på hafsbottnen eller vid hafvets kuster, med mycken
skarpsinnig-bet sökt ådagalägga, att hafsgärdingarne just voro yttringarna af ett
sådant hafsskalf. Denna åsikt har sedan dess blifvit tämligen allmänt
omfattad och har såsom sådan äfven anförts i Jordens historia1 2 3. För
några år sedan har emellertid den kände Grönlandsforskaren, d:r K. J. V,
Steenstrup uttalat sig mot anförda tolkning8 och menat, att
hafsgärdin-garae fastmera borde betraktas såsom ett på något ställe, där motsatta
hafsströmmar gränsa intill hvarandra, under stark storm upprördt hafs
brottsjöar. Han framhåller särskildt, att hafsskalfsböljan endast i närheten
af kusten — d. v. s- på grundare vatten — brytes med väldig kraft,
bortsköljande allt som kommer i dess väg, medan dess verkan ute på
hafvet är obetydlig. Men någon anledning att antaga att kungaspeglens
hafsgärdingar skulle inträffat nära Grönlands kust föreligger, så menar
d:r K. J. V. Steenstrup, icke.
Den 12 april innevarande år (1895) förliste på Grönland den
kungliga grönländska handelns skrufbarkskepp »Hvidbjörnen» under
förhållanden, som gåfvo befälhafvaren anledning att, vid afgifvande af sin
sjöförklaring inför sjö- och handelsrätten i Köpenhamn, erinra om
bafs-gärdingarne. Hvidbjörnen, som den 17 mars afgått från Köpenhamn med
Julianehaab i Sydgrönland såsom mål, anlände den 3 april till kusten
utanför kolonien, som dock själf var spärrad af ogenomtränglig is. Den
8 lyckades fartyget nå en ankarplats mellan öarne utanför
grönländare-stället Itivdliatsiak och här låg det i en liten mot sydvest öppen bukt
till den 11, utan att någon dyning märktes, fastän det blåste en rätt
hård sydlig vind; isen låg tätt mot land.
Den 12, klockan half sex på morgonen, märktes någon dyning,
hvilket först antogs bero därpå, att isen icke sträckte sig långt ut till hafs,
men dyningen tilltog under förmiddagen allt mera, fartyget drefs på
land och slogs mot klipporna, tills det vid middagstiden sjönk. Det
närmare förloppet härvid har för den föreliggande frågan icke något specielt
1 I Aarböger for nordisk Oldkyndighed og Historie for 1871. Kjöbenhavn.
8 Å. G. Nathorst, Jordens historia efter M. Nemnayra Erdgeschichte och andra
källor utarbetad med särskild hänsyn till Nordens urvärld. Stockholm 1894. Sid.
259—60.
3 Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar. 1891. Sid. 797.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
