Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intresse, men efter kapten Hammers sjöförklaring1 må följande utdrag
lemnas i öfversättning.
»Den enorma dyning från sydvest, som var den enda orsaken till
den sorgliga förlisningen, var rådande hela dagen, men nådde sin
höjdpunkt vid middagstiden; den var så hög, att man sällan ser motstycke
därtill ens under pålandstorm vid en öppen kust. De enskilda böljor,
som rullade in, kunna anslås till att hafva varit minst 30 fot höga,
isstycken af omkring 50 fots tjocklek och 200 fots längd sönderkrossades
under några timmar till issörja (»Sjap og Grödis»); det stora isflak, på
hvilket båten befann sig, och hvilket vi om förmiddagen hade tänkt
skola blifva vår räddning, var redan helt och hållet tillintetgjordt innan
fartyget sjönk. I klippremnan innanför ankarplatsen drefs vattnet in
och kastade isstycken och träsplittror upp på klipporna till mer än HO
fots höjd, och under hela denna tid kunde intet vatten ses från toppen af
det fjäll, utanför hvilket strandningen egde rum. Huru denna dyning kan
hafva uppstått är mycket svårt att förklara, ty vinden var hela dagen
svagt nordlig1 2 * 4; visserligen hade det blåst något från sydvest dagarna
förut, men icke alls i förhållande till den inträffade dyningen. Och det
har hittills ansetts såsom ett säkert erfarenhetsrön, att om man blott
kommit innanför en någorlunda bred isstrimma eller ett stycke innanför
iskanten, så märkes ej mera någon dyning. Såsom senare upplystes låg
galeasföraren Nielsen med galeasen från Julianehaab samma dag omkring
6 mil längre in i bukten, mellan Kagsimiut och Karmak och märkte
där ej den minsta dyning. Grönländarne på stället förklara också, att
de aldrig förr sett en sådan dyning uppstå, när det ligger is utanför.
Tanken ledes därför hän på, om möjligen ett lokalt jordskalf skulle
kunna vara orsaken, och denna tanke bestyrkes därigenom, att såväl
styrmännen som besättningen förklarade, att de flere gånger under dagens
lopp iakttagit att klipporna skakades; till och med från toppen af ett
5 å 600 fot högt berg, som låg något in i landet, märkte två af
besättningen att berget skakades.»
Inför rätten anförde vidare kapten Hammer, att han af kommendör
Normann erfarit, att denne på 60-talet varit ute för en liknande dyning,
då han låg för ankar med skeppet »Kina» vid Kajartalik i Grönland
samt att detta därvid nätt och jämt undgått förlisning. Kapten
Hammer ansåg, att ett jordskalf på hafsbottnen varit anledning till
företeelsens uppkomst, alldeles på samma sätt, som ju Japetus Steenstrup antagit
det för hafsgärdingarne. Såväl styrmännen som en stor del af
besättningen bekräftade, att de känt bergen skakas, och då de om natten lågo
i en klipphåla skälfde marken under dem.
Det lider under dessa förhållanden föga tvifvel därom, att
Hvid-björnens förlisning verkligen förorsakats af ett hafsskalfs böljor, ty alla
ishafsfarare kunna helt visst bekräfta kapten Hammers utsago, att en
vanlig dyning innanför ett så ansenligt drifisbälte ej kan ega rum. Eget
1 Intagen i »Berlingske Tidende» föl- den 15 och i »Dagbladet» för den 16 juni
1895. Jag står i förbindelse till etatsrådet Steenstrup för inig tillsända exemplar af
dessa nummer.
4 Fartyget låg såsom nämndt i en liten bukt, öppen mot sydvest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
