Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är dock, att detta skalf icke skulle ha iakttagits af galeasen fr&n
Julianehaab, på endast 6 mils afstånd därifrån. Den enormt höga
dyningen bringar emellertid, såsom vi sett, tanken osökt på Eungaspeglens
hafsgärdingar, fastän dessa ju icke antagas hafva egt rum i närheten af
land. Men är det ej möjligt, att mellan Island och Grönland skulle
kunna finnas — eller hafva funnits, ty denna trakt är antagligen stadd
i sänkning — något grundare ställe, öfver hvilket de väldiga
hafsskalfs-vågoma kunnat, om icke bryta sig, så dock ansenligt höjas. Följa nu
tre eller flere sådana böljor efter hvarandra, så kan visserligen fartyget
sägas omgärdas af dessa när det befinner sig mellan den första och den
andra eller mellan denna och den tredje o. s. v. Men månne å andra
sidan icke uttrycket »omgärda hela hafvet» vore berättigadt äfven af en
åskådare på eller vid land, om han såg den höga böljan bryta in mot
kusten? Allt haf, som därifrån syntes, vore ju då omgärdadt af böljan,
som begränsade synvidden och icke visade någon öppning. I så fall
vore det sålunda tänkbart, att Kungaspeglens hafsgärdingar iakttagits
vid kusten, och där kunde de ju gifvit anledning till fartygens förlisning.
Allt detta är emellertid blotta förmodanden, och så länge
»Hav-gjerdingedrapa», som skulle skildra tilldragelsen, icke föreligger, torde
väl hvarje förklaring blifva mer eller mindre problematisk.
Hvidbjörnens förlisning har emellertid lärt oss, att hafsskalfsböljorna
vid Grönlands kust kunna nå den storlek, att de föranleda t. o. m.
nutida fartygs undergång.
A. O. X.
Etnografiska Riksmuseet i Leiden. Från Holland ingår den
glädjande underrättelsen, att regeringen för representationen framlagt förslag
om etnografiska riksmuseets flyttande från Leiden till Haag och
upprättande därstädes af en passande byggnad för museet. Det är hög tid
att något göres för detta museum, som genom sin rikedom på material
skulle kunna vara ett af de förnämsta och viktigaste i hela världen,
men i följd af de lokala svårigheterna befinner sig i ett läge, som ej
blott hindrar det att göra det gagn åt vetenskapen, som det eljest skulle
kunna göra, utan rent af hotar de dyrbara samlingarna med undergång.
Huru betänkligt tillståndet är, framgår af en af museets direktör,
Serrtt-rier, nyss utgifven brochyj med den holländskt drastiska titeln:
»Museum of Mesthoop» (museum eller dynghög). För två år sedan utkom
af samme författare en annan brochyr med titeln: »Museum of Pakhuis».
Man finner redan af titlarna, huru vederbörandes indignation stegrats under
de två åren — och detta med rätta.
Man tänke sig en af de mest kolossala etnografiska samlingar
världen eger, och därtill just den, som innesluter den utan gensägelse
förnämsta af alla, då det gäller de malajiska folken — en af den
etnografiska forskningens viktigaste pröfvo- och hörnstenar — splittrad på
ej mindre än fem olika stadsdelar, dels i trånga, olämpliga boningshus,
dels på en vind i universitetsbyggnaden och slutligen (en dyrbar
samling boningshus från skilda stammar på de ostindiska öarna) på en
öppen plats, belägen långt från de andra. Man måste medgifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
