Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antal mumier, hvilkas kranier äro toppformigt förlängda bakåt, ungefär
eåsom de ofvannämnda imakrocefalernas» från Österrike, Krim och
Kaukasus. Det är mycket antagligt, att de olika
deformeringsmeto-derna tillhört skilda tidsperioder, men ännu hafva tyvärr icke sä
systematiskt utförda gräfningar egt rum i Peru, att man fått kännedom
om tidsföljden med hänsyn till de gamle peruanernas grafskick och
kulturutveckling.
I Karolinska institutets anatomiska museum finnas representerade
båda de nyssnämnda typerna, dels långhufvade mumier, antagligen från
trakten af Titicaca-sjön, dels ock ett stort antal korta och tillplattade
kranier från graffältet vid Ancon, hvilka under Vanadisexpeditionen
insamlats och hemförts af d:r Hjalmar Stolpe. Det är en synnerligen
rikhaltig samling, som ger en intressant Öfverblick af de former, hvilka
genom deformationen frambragtes.
Äfven hos de forne aztekerna i Mexiko var hufvudets
omformning i bruk. Likaså hos karaiberna, såväl som hos åtskilliga stammar
i de sydligare delarne af Sydamerika.
Men i ieke mindre omfattning var denna sed hemma i
Nordamerika. I gamla grafvar och graikullar i olika delar af landet har
man tillvaratagit ett ganska stort antal kranier af de forna invånarne.
På många af dem, ja kanske på de flesta, finner man mer eller
mindre spår af deformeringen. Äfven de kranier, som Gustaf
Nordenskiöld för några år sedan hemförde från klippboningarna i
Colorado, utvisade en sådan omformning.
Det är emellertid en region af Nordamerika, där denna artificiella
omformning utöfvats i synnerligen vidsträckt mått. Det är trakterna
kring Columbia River och Frazer River i nordvestliga delarne af
kontinenten, i staterna Oregon och Washington samt British Columbia,
synnerligen å ön Vancouver. Egendomligt nog har här, liksom
fordom i Peru, denna sed utvecklat sig i tvenne vidt skilda riktningar.
En del, de s. k. flathead-indianerna, som mest hade sina hemvist
kring Columbia- och Frazerfloderna, pressade pannan och nacken mot
hvarandra, så att hufvudet blef mycket bredt och kort och pannan
mycket låg och bred. Hufvudet fick härigenom, åtminstone i de högre
graderna af brukets tillämpning, ungefär den typ, som det företer hos
anencefaliska (hjärnlösa) foster eller, på sätt och vis, hos lägre
ryggradsdjur, t. ex. grodor.
Hos vissa andra indianstammar, särskildt de som bebodde norra
änden af Vancouver-ön, hade utvecklat sig en annan metod för
omformningen af hufvudet. De pressade hjässan och nacken uppåt och
bakåt i toppform, ungefär såsom de forne invånarne i de peruanska
högländerna och såsom makrocefalerna i Gamla världen. Hufvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
