Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef härigenom långt och smalt, och dessa indianer hafva därför fått
namnet slongheadsv, i motsats till de nyssnämnda tflaiheads».
Men longheads voro i det hänseendet lika flatbeads, att de i följd
af framhufvudets nedpreesning företedde en låg panna.
Dessa båda så olika metoder för artificiel omformning af hufvudet
hafva tillämpats ända in i senaste tider och, egendomligt nog, af folk,
som bott hvarandra helt nära. Af kranier af flathead indianer
innehålla de anatomiska museerna, äfven Karolinska institutets, åtskilliga
goda exemplar. Longhead-bruket åter tyckes icke hafva haft någon
vidsträckt utbredning, utan tvärtom varit inskränkt till vissa byar å
nordsidan af Vancouver ön samt några smärre öar i sundet vester
därom. Longhead-kranier äro därför, såsom nämndt, sällsynta i museerna, och
jag hade för min del icke haft tillfälle att annat än i afbildning
studera dylika kranier förrän vid Chicagoexpositionen, i hvars
antropologiska afdelning flere mumier med sådan hufvudskålsform voro
utställda, fastän icke tillgängliga för närmare undersökning. Jag hyste
emellertid hoppet att under min fard genom British Columbia kunna få
tillfälle att förvärfva några sådana kranier samt om möjligt att få se
några lefvande individer med dylik kranieform.
Vid indianbyn Bella Bella hade jag lyckan att sammanträffa med
norrmannen herr Fillip Jacobsen, som då ännu var bosatt i den icke
så långt därifrån belägna byn Bella Coola.
Herr Jacobsen, den förnämste kännaren af indianerna i dessa
trakter, hade vänligheten att åtfölja oss på färden genom British
Columbia och att föra oss omkring i indianbyarna vid dess kust samt
att hjälpa mig vid insamlandet af etnografiska föremål. I den stora
byn Port Essington förde han oss sålunda till en där bosatt
kanadensare, Mr Mokrison, fredsdomare i byn. Denne, som med sin maka,
en skotska af förnäm härkomst, hade upprättat sitt lilla, med äkta
engelsk trefnad inredda hem midt ibland de snuskiga indianhyddorna,
var icke hemma, men Mrs Mokrison mottog obs med förekommande
vänlighet och förevisade bl. a. ett kranium af longhead-indian,
hvilket på grund af sin ovanligt karakteristiska typ väckte mitt lifliga
intresse. Jag ville emellertid icke sätta i fråga att förvärfva detta
»praktexemplar», som tydligen tillhörde familjens klenoder.
Då vi om aftonen skulle gå ombord å ångbåten, kom Mr Morrison,
som jämte sin fru skulle resa med samma ångbåt till Victoria, fram till
mig och frågade, hvad jag tyckte om hans longhead-kranium. Jag
förklarade det vara ett sällsynt »vackert» exemplar. »Ni skall få det»,
svarade han. »Jag skall hemta det åt er, om Jacobsen vill följa med
mig upp till vårt hem i byn och lysa mig med lyktan». Det var
redan nedmörkt, och Mr Morrison, som under en sjöresa förlorat sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
