- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 15 (1895) /
283

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ner, som för dylika ändamål publicerats af den etnografiska byrån i
Washington.

Tarahumarernas dräkt är mycket enkel. Den består af
hem-väfda grofva och korta höftkläder af ylle för männen och för
kvinnorna af ett tämligen kort kjorteltyg af samma material. Dessa
persedlar sammanhållas hos båda könen medelst långa breda skärp; när
det är kallt, kommer härtill en filt eller en toga. Hattar begagnas
nästan aldrig af dessa indianer, såvida de icke såsom peoner blifvit
mycket mexikaniserade. Håret hålles tillsammans af ett bredt, rödt eller
hvitt bomullsband, som omsluter pannan. På några få platser
begagnas dock ännu för detta ändamål hemväfda smala ylleband, såsom
städse bruket var, innan mexikanerna införde bomullstyg i dessa
trakter. Det långa, styfva, raka håret hänger vanligtvis ned öfver
skuldrorna; dock bäres det i en trakt — äfven af männen — i en fläta.
Skärpen äro värda att särskildt uppmärksammas, alldenstund de visa
nästan all den artistiska förmåga, detta primitiva folkslag utvecklat.
De vackert väfda mönstren i dessa skärp framställa samtliga figurer
från deras mytologi. Bland tarahumarerna och tepehuanema samlade vi
omkring 200 dylika bälten, hvilka samtliga kunna rubriceras under
ett dussin hufvudtyper med deras variationer. En af de allmännast
förekommande symbolerna är en variation af det aztekiska eller
nahuatl-korset, såsom jag erfor vid besök i Museo Nacional i hufvudstaden, i
januari 1894. En antik, aztekisk urna, uppgräfd i Mexiko-dalen,
visade här alldeles samma symbol, som ännu i dag väfves af
tarahumare-kvinnorna i deras enkla väfstol af fyra på marken placerade störar.
De enda prydnader, tarahumarerna för öfrigt begagna, utgöras af
halsband af glaspärlor, som de tillbyta sig af mexikanerna, eller af de
stora, hårda, glänsande fröna af Choix Lacrynue, ett gräs, som de
stundom odla. Endast sällan bära de halsband af små trästycken
eller rotbitar. Tarahumarernas krukkärl äro simpla, utan nämnvärda
dekorationer; de äro af olika form och olika storlek för de skilda
rätterna.

De hedniske tarahumarerna begrafva städse sina döda i grottor,
hvilka de sedan igenmura medelst stenar och lera. I brist på grottor
placera de kroppen helt enkelt mellan två å tre stenblock och mura
samman det hela. De kristna ha i regeln adopterat den vanliga
be-grafniDgsmetoden i kyrkogårdar, men många föredraga ännu det gamla
bruket att föra de döda till grottorna. När en indian aflidit, komma
de närmaste familjemedlemmarne och grannarne att säga den döde
farväl. Om denna är familjefader, går enkan först in i huset och
talar för sista gången till honom, därefter komma barnen ett och ett.
Deras farväl lyder: »Nu är du borta fader, nu har han, som ofvan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1895/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free