Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som slryka i ostnordost, gifva anledning till kustkonturens ojämna
förlopp. Bergen i norra delen af ön äro ingenstädes högre än 100 m.,
medan öns högsta berg, det förut omnämnda Malakatyn-Tas, som når
ungefar 385 m., tillhör de södra bergen.
Öns hela bergland uppbygges af paleozoiska bergarter, gråa eller
sv&rtaktiga kalkstenar, stundom bituminösa, hvilka vexellagra med
lerhaltiga skifTriga lager. Här har Toll på öns vestra kust upptäckt
fossilförande lager, hvilka nedåt ofta begränsas af en diabasbädd,
och hvilka genom sina försteningar visa sig vara af devonisk ålder.
På öns nordöstra sida, vid floden Ssrednjaja, har han dessutom, mest
i lösa block, men äfven såsom anstående, funnit andra försteningar
af öfversilurisk ålder. De paleozoiska bergarterna försvinna på
sydöstra kusten, vid Björnkap och i Zarewabukten, under där
befintliga triaslager af samma slag som vid Werchojansk
(pseudomonotis-skiffrar); i dem förekommer dock ej den förut omnämnda ammoniten,
Meekoceras (Ceratites) Hedenströmi, som enligt Toll troligen
härstammar från något äldre triaslager. Slutligen har denne i floden
Balyktachs dalgång funnit kolförande lager, hvilka han förmodar
vara af tertiär ålder. Lägges härtill öns kvartära bildningar, så
erbjuder densamma följaktligen i geologiskt hänseende ett ganska
vexlande studiefält.
Det trettiotal siluriska försteningar, som blifvit hemfördt, utgöres
af brakiopoder, trilobiter, ostrakoder, koraller och foraminiferer,
närmast anslutande sig såväl till förut från Sibiriens fastland (Olenek,
Tunguska) bekanta silurfaunor som till motsvarande faunor i Europa
(Östersjöprovinserna, Skandinavien, Britannien). De devoniska
fossilen, hvilka räkna ungefär lika många arter, äro till öfvervägande
del brakiopoder, dock finnas äfven några koraller. Faunan, hvilken
är af öfre medeldevonisk ålder, har sitt särskilda intresse därigenom
att den ytterligare förbinder den förut från Ural bekanta
devon-faunan, till hvilken den närmast ansluter sig, med devonfaunan i
N. Amerika. Upptäckten af de fossilförande devonlagren på Kotelny
är därföre i geologiskt hänseende af stor betydelse.
Ön Fadejef utgöres enligt Toll, såvidt den hittills blifvit
undersökt, uteslutande af kvartära bildningar. På Nysibirien möta oss
däremot de redan af Hedenström beskrifna »träbergen», hvilkas
verkliga natur genom Tolls undersökningar ändtligen blifvit fastställd.
Hedenström beskrifver »träbergen» med följande ord (enligt Tolls
öfversättning af det ryska originalet): »Vid sydkusten af denna ö
(Nysibirien) finnes ett brant berg, som består af horisontala mäktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
