Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från Aidshergaidach företog färden till de Nysibiriska öama för att
nedlägga depot en, för detta ändamål blifvit skänkta till expeditionen af
köpmannen Jakob Sannikow i Kasatschje. Toll upplade själf depoten i den
af honom 1886 uppförda hyddan vid mynningen af floden Urassalach på
ön Kotelny (se taf. 4 i detta häfte), sedan den snö, som vid hans ankomst
dit den 11 maj befanns ända till taket fylla byddan, blifvit undanskaffad.
En andra depot upplades den 17 maj längre norrut vid Stan Durnowa,
på 75° 87’ n. br. Här gräfdes en grop i den frusna jorden, i hvilken den
medförda proviantkistan nedsänktes, hvarpå den betäcktes först med bräder, sedan
med lera, hvilken öfvergöts med vatten, som genast frös till is, därpå äter
lera, vatten o. s. v. Öfver den sålunda fyllda gropen timrades en inhägnad
af bjälkar, som äfven fylldes med lera, på hvilken slutligen upprestes en
stor signal. — Nawsen hade före sin afresa erhållit kännedom om Tolls
af-sikt, att på de Nysibiriska öarna upplägga dessa depoter.
A. O. AT.
Rønar 8åtOm riddjur användas i stor utsträckning i norra Sibirien,
och de berömmas mycket af baron E. v. Toll, som 1893 red ej mindre
än 3,200 km. på sådana. »Med största tacksamhet», säger han, »måste
jag omnämna våra ridrenars förtjenster. Hvad kan väl tala bättre till
deras förmån än sakförhållandet, att de under den starka värmen buro oss
70 å 80 km. dagligen, såväl öfver tundrans sumpigaste sträckor som öfver
berget Charabualch, eller att jag red på ett och samma djur från Oleneks
mynning till skogsgränsen vid Anåbar, d. v. s. 750 km.!» — Månne icke
färderna öfver Lapplands fjällvidder skulle väsentligt underlättas, om man
äfven där lärde sig att använda renar till ridning? A. O. N.
Eli ny sydpolarkarta. I våra dagar, då icke blott den arktiska utan
äfven den antarktiska forskningen omfattats med förnyadt intresse, bör en
dylik karta väcka uppmärksamhet i vida kretsar. Den framstående
kartografen Vincekz von Haardt i Wien, känd för sina förträffliga kartarbeten
särskildt på det pedagogiska området, har nyligen från Ed. Hölzels förlag
utgifvit en väggkarta öfver Sydpolaromrftdet, större och mera rikhaltig än
någon som hittills sett dagen. På 4 blad i skalan 1 : 10 mill. ger kartan
oss en bild af dessa vår jords minst kända trakter intill 30° sydlig bredd.
Inom den cirkelrunda omkretsen af nära 134 cm. genomskärning finna vi
en sammanfattning af nära nog allt, som forskningen här hittills uträttat
och som för densammas fortföljande kan vara af intresse.
I första rummet fästa vi oss vid de i detta hänseende viktiga
isför-hållandena. 1 tre olika färgtoner framställas dels det helt och hållet
isfria området, dels den zon, där de väldiga antarktiska isbergen förekomma,
dels slutligen området för packisen till den ungefärliga gräns, där man
antager att det helt och hållet af fast is betäckta Sydpolarlandet vidtager.
Medelst talrika siffror äro de iakfjagelser utmärkta, hvarpå denna
zonfördelning grundar sig. Vidare äro hafsströmmarna, fördelade i varma och
kalla, framställda i särskilda färger. Med stor noggrannhet och
fullständighet äro kurslinierna för samtliga viktigare sydpolarexpeditioner inlagda.
Här kunna vi alltså följa den första sydpolsfarden under James Cook 1772,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
