Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I kinesiska annaler (jfr strax nedan) heter samme man Kiue-te-kin,
och Thomsen fann, att detta måste motsvara hvad som i den turkiska
inskriften måste läsas som Kul- eller Köl-tigin (ett ord med sju
bok-stäfver), liksom det kinesiska pi(t)kia motsvarar turk. bilgä (’vis*).
Därmed var också identifikationen af ett annat ord, som förekom
mycket ofta, särskildt i förbindelse med khanens titel, gifven,
nämligen ordet turk, som gaf full bekräftelse åt det antagandet, man
redan förut gjort på grund af den kinesiska texten och historiska
uppgifter för öfrigt, nämligen att språket var turkiskt och det folk,
hvar-ifrån inskrifterna härstamma, turkar.
På detta sätt har det — med de genom dessa ord funna
ljud-värden till utgångspunkt — lyckats Thomsen att identifiera det ena
ordet efter det andra som rent turkiskt och sålunda därigenom också
identifiera det ena tecknet efter det andra, som ännu voro oklara,
tills ändtligen hela alfabetet af 38 bokstäfver förelåg alldeles fixt och
färdigt, och sedan utförligt behandladt i första delen af Thomsens
ofta nämnda afslutande arbete.
Hvarifrån härstammar nu detta alfabet? Den frågan kan ännu
icke besvaras med säkerhet. Emellertid synas flera omständigheter
gifva vid handen, att det ytterst utgått från ett aramäiskt
(nordsemi-tiskt) alfabet, sannolikt med något af hos iranska folk brukliga
modifikationer såsom mellanstadium. Ett sådant mellanstadium kunde det
i Persien från 2:dra till 7:de århundradet använda pehlevi vara,
såsom det i olika utvecklingsgrader förefinnes på mynt (sassanidiska),
inskrifter och i manuskript (äfvensom det därur utvecklade
zend-alfabetet). Och om icke detta, så kunde ett något mindre kursivt,
från det aramäiska härstammande alfabet, som förekommer användt
på mynt från Bochara, och som man gifvit namn af det sogdianska
(från Sogdiana), eller möjligen ännu något annat hos iraner och
turaner kurserande alfabet (af semitiskt ursprung) varit mellanledet.
I hvarje fall är det af historiska grunder det allra sannolikaste, att
turkarna i norra Mongoliet och södra Sibirien fått sin skrift från
Iran eller dess grannland, då, som bekant, den vanliga karavan- och
handelsvägen mellan östra och norra Asien samt vestra Asien och
Europa gick genom iranska och turanska områden upp igenom norra
Mongoliet o. s. v. I 6:te århundradet, då de östra turkstammarna
började vinna betydenhet och spela en rol i Centralasien, torde
alfabetet ha kommit dem tillhanda och hos dem undergått de
modifikationer, som språket kräfde. Det var nämligen då, som turkarna
började underlägga sig vestliga landområden och komma i beröring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
