Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torde vara att förlägga till just de områden, där de sedan spela en
rol enligt de kinesiska annalerna, d. v. s. norr om Thien-schan, söder
och öster om Altai, omkring Selengas källor intill Gobi i öster och
söder. Tomaschek räknar till turkarna de af Herodotos skildrade
argippäema, som förläggas söder om Stora Altai omkring Irtyschs
källor samt utbredande sig i östlig riktning. Tomaschek antager
vidare, att denna nordvestliga afdelning närmast motsvarar den
turkiska stam, som sedan i historien uppträder under namn af uigurer,
något som emellertid är osäkert nog.
Omkring 550 e. Kr. uppträda nu, som sagdt, turkarna i den
egentliga historien. Två i norra Mongoliet etablerade välden synas
efter hvarandra legat under för turkarnas växande makt, ett i
nord-vestra Mongoliet och Dzungariet intill Tarabagatai och Stora Altai
(Juan-Juan), ett i östra och södra Mongoliet (Topo). I kinesiska
källor gälla turkarna Tu kiue (Tu-kue) som en särskild afdelning af
hunnerna (Hiong-nu), som hade sitt säte i Altai (kines. Kin-schan,
’det gyllene berget’). Det var sannolikt sålunda i vester, på
stränderna af Ui (den förnämsta af de genom ’Sjuflodslandet’ i
Bal-kasch utfallande floderna) som det turkiska väldets ursprungliga
centrum är att söka; det var där de återupprättade det gamla 92
fallna hunnerväldet. Det var med detta välde, som det byzantinska
riket trädde i diplomatisk förbindelse. Turkarna sände, som nämndt,
568 en beskickning till Konstantinopel, som besvarades därmed, att
en grek, Zkmarchos, under kejsar Justinus II sändes till den turkiska
»khagan DizabouU (namnformen förekommer på olika sätt återgifven).
Och det var just på Ektag (’guldberget’), som grekerna träffade den
turkiske khanen i hans residens, enligt ijtsago af byzantinska
skriftställare (såsom Menander Protector, Theophylactks Simocatta o. a.).
Den förste namngifne khanen (i kinesiska annaler om dynastien
Thang) hette Tu-men, som först antog titel af Kho-han (turk. qagan)
eller Lli-khan. Denne utvidgade turkarnas välde, införlifvade
därmed ett annat turkiskt folk Thie-le (turk. Töläs). Efter Tu-mens död
(552) följde hans son Kho-lo eller I-si-(ki-)khan, som efter ett års
regering efterträddes af sin yngre bror Sse-kin eller Sse-teu, som
antog namnet Mo-kan-khan, och regerade till 572. Han beskrifves som
en märklig man, hård, grym, ständigt sysselsatt med eröfringståg; så
mot vester underkufvande Ye-ta (i byzantinska källor ephthaliter, i
nuvarande nordöstra Afghanistan), i öster Khi-tan (ett tungusiskt
eller mongoliskt folk i södra Mandschuriet), i norr Ki-ko (sannolikt
kirgiser omkring öfre Jenissei). »Genom makten af sina vapen»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
