Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man är i detta afseende tämligen lyckligt ställd: vi kunna icke blott
konstatera (och verifiera) utan i icke oväsentlig mån utvidga och
utfylla de historiska uppgifter, som förekomma i såväl de turkiska
Orkhon-inskrifterna som de på samma monument ristade kinesiska,
genom samtidiga kinesiska annaler om dynastien Thang, hvars
regering faller mellan 618 och 907 e. Kr., äfvensom andra skrifter ur
den kinesiska litteraturen, som stå i sammanhang med dessa annaler.
1 sin inledning till delen II af sitt arbete meddelar Thomsen rikhaltiga
utdrag ur dessa annaler, hvilka gifva oss en rätt fyllig bild af
turkarnas kultur och historia under 6—8 årh. e. Kr.
Från tiden närmast före 200 f. Kr.1 innehades trakterna omkring
Orkhon af hunniska stammar (kines. Hiong-nu) med föreningspunkt
vid foten af Hangai vid Orkhon. Hunnerna, som väl voro en
turkisk (eller komna från Amur-området, således en tungusisk) stam,
utbredde sig omkring 160 f. Kr. mot söder och vester, och
vågrörelsen fortplantades med styrka i dessa riktningar. Mot vester och
sedan söder in i Baktrien och öfre Indus-området trängdes tibetiska
stammar Yue-tschi, som, väl i förening med iranska skyter (Qaka),
sedan bildade det indo-skytiska riket. Hunnernas egen maktställning
försvagades småningom, i det kineserna redan i midten af l:sta årh.
af vår tidräkning underlade sig en del af deras välde samt besegrade
dem omkring 92 nära Irtyschs källor (mellan Altai och Thien-schan).
Då drogo hunnerhorderna ur Gobi och norra Mongoliet och kastade
sig öfver de sydvestsibiriska steppema in i Europa, en rörelse, som
fortgick i den europeiska hunnervandringen och fick sin afslutning i
den germanska folkvandringen. Blott rester ha sedan bevarats i
Balkan- och Wolga-bulgarerna (som möjligen stå i historisk-genetisk
förbindelse med de gamla chozarerna). Efter hunnerna aflöste den
ena turkhorden den andra.2 Från 150—230 e. Kr. samt därefter
till 557 beherskades här ifrågavarande områden af dynastier, som
man brukar tillskrifva tungusisk härkomst. Efter denna tid framträda
turkarna i historien. Deras ursprungliga bonings- eller betesorter * *
1 Redan under Tscheu-dynastien (1134—256) skola hunnerna (Hiiin-yiin,
Hiiin-yo) varit ett mäktigt röfvarfolk i norra Mongoliet, möjligen — enligt
Toma-schbk — identiska med de hos äldre grekiska skriftställare — t. ex. Hbrodot,
som användt den gamla rese-skildringen af Aristbas (omkr. 650) — förekommande
arimaspema. I indiska skrifter (t. ex. Mababharata) heta de Huna, i Avesta
Hunavo.
* Så exempelvis den turkiska stammen V-sun, som omkring 158 f. Kr. hade
trängt undan de iranska stammarna omkring sjön lssyk-kul och satte sig fast i
vestra Thien-schans fjällområden in till steppen öster om sjön Aral.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
