Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yttre yta som deras inre rymd; ja man har därvid, aflägsnande sig
från Anders Retzius’ ursprungliga, enkla mätningsmetod, gått till allt
större komplikationer, ja till verkliga öfverdrifter, men nu synes man
ändtligen börjat inse att därigenom föga vinnes, hvarför ock en
allmän återgång till de enklare metoderna torde vara att förvänta.
Kraniet är icke en regelbunden geometrisk figur med fixa hållpunkter,
som kunna utgöra utgångspunkter för måtten; tvärtom äro alla dess
delar underkastade växlingens lag, men själfva denna lag är ännu
till stor del ouppdagad. Virchow’s, Huxley’s m. fl-.s försök att i
kraniets botten, dess stamdel, finna en fast bas, från hvilken dess
öfriga delars förändringar delvis kunde härledas, hafva icke visat sig
föra till målet. Måttens tagande mellan vissa anatomiskt gifna punkter
å kraniet — såsom Welcker och Virchov till dels föreslagit — har
icke visat sig leda till önskadt resultat. Däremot är det ett framsteg,
att man tämligen väl kunnat ena sig om antagande af en
normalställning af kraniet, dess s. k. horisontallinie. Welcker och Broca
före-slogo ungefar samtidigt införande af en mellanform mellan
dolikoce-fali och brakycefali, hvilken af dem benämndes ortocefali eller
me-saticefali. Redan Anders Retzius hade framhållit, att sådana
mellanformer finnas, men han ansåg mycket omfattande undersökningar
erfordras för att genomföra denna reform. Flertalet antropologer
enade sig om det Welcker-Broca’ska förslaget, och mellanformsklassen
fick sedan allmänt benämningen mesocefali, men om dess
afgräns-ning mot dolikocefalien och brakycefalien hafva meningarna varit
och äro ännu något olika. Dessutom har man, synnerligen i
Frankrike och England, försökt ytterligare underafdela dessa klasser, i
subbrakycefaler, hyperbrakycefaler o. s. v. För min del har jag alltjämt
varit mycket tveksam om fördelarna af dessa förändringar. I själfva
verket synes ock en återgång i tänkesättet allt mera förmärkas. Det
har till och med börjat allt tydligare visa sig, att, åtminstone för
Europas vidkommande, mellanformerna, mesocefalerna, icke äro verkliga
räsformer, utan uppkommit genom blandning af dolikocefaler och
bra-kycefaler. Äfven i detta hänseende synes alltså ett återvändande
till Anders Retzius’ åskådning allt mera göra sig gällande. Däråt peka
under senare år flere af de mest framstående antropologernas
yttranden. Så t. ex. Julius Kollmann’s, då han säger: »Upptäckten af
brakycefalien och dolikocefalien, ty så bör man beteckna den af
A. Retzius först utförligt ådagalagda differensen i kraniekapselns form,
är den märkesten, med hvilken vår nutida kraniometri begynner och
från hvilken hon vidare fortskridit.» Och von Hölder uttalar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
