Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyligen i samma riktning. Man börjar mer och mer vända tillbaka
från de ändlösa måttserier, på hvilka Welcker, Virchow och
åtskilliga andra af den antropologiska kraniologiens förnämste målsmän
offrat så mycken tid och kraft, till att med Anders Retzius se det
typiska i kranieformerna; för honom voro, såsom ofvan framhållits,
måtten ä kranierna endast till för att understödja och kontrollera
ögat och omdömetf icke för att ersätta dem.
Under de senaste årtiondena hafva åtskilliga försök gjorts att
hos de skilda raserna utreda förhållandet mellan hufvudskålens höjd
och bredd, ansiktsdelarnas höjd och bredd, ögonhålornas höjd och
bredd, näshålans höjd och bredd m. m. Alla dessa undersökningar
hafva nog sitt värde, ty det är af vikt, att ingenting lemnas oförsökt.
Ett och annat af intresse har ock framgått ur dessa undersökningar,
och framför allt har terminologien riktats med en rad af nya
invecklade namn, chamæcefali, leptoprosopi, leptoconchi, platyrhini
o. s. v. Det är möjligt, att denna lärda terminologi kan betecknas
såsom ett framsteg, men säkert är det icke.
De forskare, som närmast efter Anders Retzics upptogo
kraniologiens studium, von B aer, Welcker, Virchow, Broca, lade mycken
vikt på de medeltal, som erhöllos af stora serier af mått å de
särskilda rasernas kranier. Dessa medeltal gällde länge såsom
karakteristiska för de ifrågavarande raserna. För min del varnade jag
redan i min år 1874 utgifna revy ^jfver antropologiens framsteg for
dessa medeltal, emedan de, så intressanta de i och för sig än kunna
vara, likväl voro egnade att undandölja variationerna och att gifva
ett sken af enhet och enkelhet, där dessa icke förelinnas. Under de
senaste åren synes nu denna åsikt hafva allt mera trängt igenom.
Genom att slå de respektiva måtten af hela kranieserier tillsammans och
därur draga medeltalen, har man mer än en gång kommit att
förbise, att ett folk är sammansatt af flere skilda raselement; det är
just de extrema formerna som äro de typiska, metøatiformerna äro
i regeln blandnings- eller korsningsformer mellan dem.
Så har t. ex. förhållandet visat sig vara i Tyskland. Såsom
ofvan nämndes, hade Anders Retzius allt mer och mer kommit till
den öfvertygelsen, att det nutida Tyskland är bebodt af tvenne olika
raser, de blonda, dolikocefala, »tyskarna af germanisk» och de mörk*
håriga, brakycefala »tyskarna af sannolikt slavisk stam»; de förra
fann han företrädesvis i de nordligare delarna, de senare hufvudsakligen
i de södra (Bayern, Wiirtemberg, Baden), hvars befolkning väsentligen
visade sig vara korthufvad, i likhet med Schweiz’, Norditaliens, Ty-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
