Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rolens m. fl. angränsande länders. Denna de nutida tyskarnas
allmänt förekommande brakycefali blef efter Anders Rktzius’ död
bekräftad af WKLCKER, ECKKR, VlRCHOW, VON HöLDKR, KOLLJIANN m. fl.,
och denna upptäckt väckte stort uppseende, så mycket mer som
andra, ostridigt germaniska folk, såsom skandinaver, holländare,
engelsmän, nord-fransmän, äro till största delen dolikocefaler. Man
sökte på åtskilliga sätt förklara — eller bortförklara — det
egendomliga förhållandet, att de nutida tyskarna till så betydande del
förlorat sin germaniska typ. Virchow framställde t. o. m. den sökta
förklaring, att genom kulturens inflytande tyskarnas hufvuden blifvit
allt kortare och bredare, hvadan alltså dolikocefalien representerade
•ett lägre kulturstadium, brakycefalien ett högre. Denna egendomliga
åskådning tycktes på sätt och vis vinna ett stöd i de märkliga fynd,
som i åtskilliga delar af det tyska riket gjordes i ett slags gamla
talrikt förekommande grafvar, »die Reihengräber», i hvilka Ecker,
v. Höldkr m. fl. funno det vida öfvervägande antalet kranier vara
dolikocefala. Genom de talrika fynden i dessa »Reihengräber» kunde
det alltså ådagaläggas, att äfven Sydtysklands befolkning fordom,
under det 5—8:de århundradet, utgjorts af en särdeles långhufvad
ras, men redan i de grafvar af detta slag, som härrörde från slutet
af denna tidsperiod, anträffades allt flere kor thu fvade kranier, och nu
är, såsom nämnts, dessa trakters befolkning nästan helt och hållet
brakycefalisk. Häraf synes, att i Tysklands, framför allt Sydtysklands,
befolkning försiggått stora omhvälfningar. Det långhufvade folk, som
ända till slutet af 8:de århundradet utgjorde den väsentliga delen af
södra och äfven mellersta Tysklands befolkning, har med all rätt
ansetts vara af äkta germaniskt ursprung; en ny ras har sedan dess
långsamt trängt undan germanerna och utgör nu största delen af dess
invånare. Anders Retzius uppfattade denna invandrade brakycefala
ras såsom »af sannolikt slaviskt» ursprung. Huruvida äfven andra
brakycefala raselement däruti ingått, är ännu omöjligt att afgöra.
En del senare författare vilja däruti väsentligen se afkomlingar af
de i så många hänseenden gåtfulla kelterna. Vi slå här inför så
invecklade och svåra spörsmål, att det torde vara rättast att tills
vidare uppskjuta slutomdömet. Öfver Europas jord hafva sedan
urminnes tider folk efter folk utbredt sig. I forntiden utgjordes de
mest af jägare och nomader, hvilka hade en föga varaktig stad. Sedan
inträffade de stora folkvandringarnas period och därefter en visserligen
mera oförmärkt, men icke mindre verksamt ingripande, fredlig
omflyttning af individer och familjer, en omflyttning som i vår, i järn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
