- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 16 (1896) /
276

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en mindre sträcka af kusten norr om Agardbs bav och en annan
kring Edlunds berg, är den geologiska beskaffenheten af Storfjordens
mer än två breddgrader långa vestkust helt och hållet okänd.
Detsamma gäller om Barents land och Stans Foreland (Edges land), af
hvilka endast kuststräckan mellan VVhales Point och Ginevra Bav
är i geologiskt hänseende någorlunda känd, medan öfriga delar äro
fullständigt obekanta, enär d:r Kckknthal från Jena, som 1889 från ett
fångstfartyg kartlade södra och östra kusterna af Stans Foreland samt
östra kusten af Barents land, icke synes hafva gjort några geologiska
iakttagelser. Äfven i botaniskt hänseende äro trakterna kring
Storfjorden relativt obetydligt utforskade.

Men det finnes äfven ett annat land vid östra Spetsbergen, som
väntar på att blifva utforskad t.

Den 22 augusti 1864 sågo Nordenskiöld och Ddnér från toppen
af Hvita Berget på Spetsbergen ett, såsom de antogo, ungefär tjugu
mil därifrån allägset land, hvilket de identifierade med det af kapten
Gili.is 1707 sedda landet. De utlade det på sin karta öfver
Spetsbergen dels med stöd af sin egen observation, dels på grund af en af
kapten Elling Carlsen 1863 från Nordostlandet utförd kompasspejling.
Denne senare hade för öfrigt redan 1859 sett landet söderifrån och
då endast varit ungefär två geografiska mil söder om detsamma.
Nordenskiölds önskan att 1864 söka framtränga till det nya landet
kunde på grund af då rådande isförhållanden icke realiseras, och
först den 17 augusti 1872 lyckades kapten Nils Johnsen från Tromsö
att landstiga på östra sidan af detsamma. Samma år hade kapten

J. Altman från Hammerfest i slutet af juli seglat mycket nära dess
södra kust, och kapten J. Nilskk från Hammerfest hade, mellan den
26 juli och 8 augusti, utom samma sträcka som Altman, äfven
befarit farvattnet norr om landet, likvisst utan att kunna landstiga. De
trenne fångstskepparnes uppgifter om landets utsträckning och
beskaffenhet utgjorde det material, hvarpå professor Mohn grundade sin i
Pktkrmanxs Mittheilungen 1873 publicerade kartskiss öfver
ifrågavarande ögrupp. Han föreslog för densamma benämningen Kung
Karls land — efter konung Karl XV — ett namn som den
sedermera fått bibehålla.

N. Johnsen hade vid sin landstigningsplats på Kung Karls land
iakttagit de för Spetsbergen vanliga däggdjuren och fåglarne och
hade bland annat lyckats skjuta en ovanligt stor och fet rentjur.
Bland de tagna stenprofven befanns äfven ett stycke kiselvandladt
Irä, hvilket sedermera af professor Schrötek i Zurich beskrifvits i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1896/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free