Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åfståndet mellan vattendelaren kring riksgränsen och den forna
isdelaren är inom Jämtland, där den är som störst, ungefar 160 km.
Det är under den fortgående afsmältningen af den is, som en gång
täckte dessa trakter, som större eller mindre områden af landet ständigt
voro betäckta af vattenmassor, hvilka under istidens fuktiga klimat
måste stiga till så hög nivå, att de någonstädes erhöllo aflopp. Under
isens första afsmältningstid var densamma tydligen af sådan
mäktighet, att något sådant ej kunde uppstå åt öster, hvarför vattnet måste
leta sig väg vesterut öfver den lägsta passpunkten och vidare till
Atlanten. Denna reglerande passpunkt var emellertid, såsom nedan
genom exempel skall visas, ej alltid fast mark, utan understundom is.
Att issjöar funnos dämda både i vester och öster af kvarliggande
landis-partier eller desammas glacierer, visar emellertid, att afsmältningen
äfven i de egentliga fjälltrakterna icke var så likformig och
fullständig, som man ibland velat antaga. Afsmältningen synes dock, att
döma af de visserligen ofullständiga iakttagelser som föreligga, i det
stora hela försiggått utan större afbrott, äfven om betydande lokala
förskjutningar kunna antagas hafva egt rum med hänsyn till
isström-marnes förlopp och utsträckning. Nära tiden för landisens
fullständiga försvinnande synes emellertid, på sätt som nedan något
utförligare omtalas, under ett visst skede en verklig tillväxt af landisen,
förenad med framryckande af dess glacierer, ha försiggått. Då
emellertid hittills inga ingående studier öfver ändmoräner, refflor och
andra märken efter isens afsmältning inom dessa skogrika och
svårtillgängliga trakter egt rum, har isgränsen å åtföljande kartor utlagts
helt och hållet teoretiskt, parallellt med isdelaren1 och utan hänsyn
till terrängförhållandena. De inlagda refflorna — erhållna från
sammanställningar, utarbetade af Sveriges Geologiska Undersökning och
här använda med professor O. Torkli.s godhetsfulla tillstånd — ge
dock någon föreställning om isens rörelseriktning och isgränsens
sannolikaste läge under de olika stadierna.
De nedan beskrifna issjöarne böra alla betraktas endast såsom
delar af en enhetlig vattenmassa, först uppträdande i skilda bäcken
längst i vester, småningom under förskjutningen mot öster förenad
till ett enda stort vatten, hvilket åter till sist upplöser sig i olika
partier, blir mindre och mindre och till sist, då isbarrieren fullständigt
försvunnit, kvarstår såsom ett antal reliktsjöar inom våra dagars
1 Denna är å kartorna inlagd i öfverensstämmelse ined den »karta öfver de
glariala förhållandena», »om åtföljer den af Högbom utgifna: (ieologisk beskrifning
öfver Jämtlands län. Sveriges Geol. Unders. Ser. <\ n.o HO (1894).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
