Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gonstüdcs invid Järpströmmens dalgång. Hvilken af dessa möjliga
heter, som motsvarar verkligheten, kan dock först genom nya
studier i naturen afgöras.
Då isen smälte bort från de lägre liggande delarne af landet.
r C’
mellan Skalstugusjön, Annsjön och Åresjön, försvann den helt säkert
också mer eller mindre fullständigt från det stora dalstråk, som nu
intages af Anjan och Kallsjön. Ett första stadium af afsmältningen
antydes af de på Anjans norra sida befintliga terrasserna, hvilka visa
hän på en öfver 500 m. ö. h. befintlig sjö (se s. 72). Till denna
torde ingen motsvarighet finnas åtminstone kring östra delarna af
Kallsjön, hvarför de måste härröra från en till Anjans bäcken
lokaliserad Anjeissjö. Denna måste å sin sida ha varit dämd af is, ej
blott åt öster utan äfven mot vester. Sannolikt synes det mig, att
från det stora fjällpartiet kring Anjeskutan, Manshögarne och
Skjäcker-fjällen stora isströmmar utgått, som fyllt Anjans nordvestligaste del
och hindrat ett aflopp öfver det här låga passet invid riksgränsen,
medan trakterna kring Melen varit isfria. Detta antagande styrkes
i högsta grad genom den stora öfverensstämmelsen i höjd mellan
den endast groft höjdmätta terrassen öster om Backsjönäset, 502 m.,
och passpunkten vid Bred vandet, detta enligt kartan 515 m., strax
norr om riksröset n:o 167. Mot nu framställda antagande talar, att
prof. Högbom, enligt lämnadt meddelande, vid sina ganska noggranna
undersökningar öfver refflorna inom nyssnämnda fjälltrakt ej funnit
några, som antyda lokala glacierer. Då emellertid bevisligen ett
vattenstånd på c. 500 m. här förefunnits, och då passpunkten vester
om Sandsjönäset endast ligger på 437 m. ö. h., ser jag knappast
någon utväg att komma ifrån en isdämning, vare sig refflor, som
bevisa en sådan, finnas eller icke.
Under den tid, då Ånnissjön existerade, torde afsmältningen inom
Kallsjöns dal ha fortgått vida längre än till Anjeissjön, ty refflornas
riktning synas tala för, att isen längst kvarlåg framför
Undersåkers-dalen, dit inpressad från alla håll (taf. 2, A och B). Utsträckningen af
Kallissjön, som man torde kunna kalla den sjö, efter hvilken så vackra
strandmärken finnas kring Kallsjön, synes mig därför vid den tid, då
iskanten låg öster om Undersåkers kyrka, ha varit allra minst den
på taf. 2, A, teoretiskt uppdragna, omfattande c. 1,350 kvkm., snarare
kanske öfverensstämmande med den buktande, finprickade linien.
Under sådana förhållanden måste samtidigt tvenne stora, men skilda
c
issjösystem, Ånnissjön och Kallissjön ha existerat.
Ingenstädes inom Kallsjöns och Juvelns bäcken ha hittills an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
